– I ett samtal där vi som vårdpersonal är professionellt kärleksfulla kan det plötsligt uppstå en relation med patienten som medmänniska med en egen livsberättelse. Det är ett bra recept mot utbrändhet, sade Astrid Seeberger, njurmedicinare och författare vid en temadag om medkänsla nyligen.
Temadagen anordnades av styrgruppen för CCARE, ett nytt tvärvetenskapligt centrum för forskning och utbildning kring altruism, medkänsla och social hållbarhet på individ-, grupp-, verksamhets- och samhällsnivå.
Vi kanske tror att medkänsla är komplicerat och tidskrävande. Men en enkel gest, exempelvis ett telefonsamtal eller en snabb beröring, kan göra stor skillnad.
Skulle ta sitt liv
Stefan Einhorn, professor i molekylär onkologi vid Karolinska Institutet och författare berättade om en man vars hustru avlidit i cancer. Mannen blev så nedstämd att han funderade på att ta sitt liv.
– Men jag ändrade mig, sade mannen. En vecka efter att hans fru hade dött ringde en sjuksköterska upp honom för att fråga hur han mådde, ”hon som hade så mycket att göra”. Den medmänskliga gärningen fick honom att besluta sig för att leva vidare, berättade Stefan Einhorn.
Det kan alltså räcka med ett litet tecken på medmänsklighet för att förmedla deltagande och ge nytt hopp. Studier visar också att beröring som varar så kort tid som 1,5 sekunder räcker för att förmedla att man bryr sig och skapar en positiv känsla.
Värdet av generositet
Det finns gott om vetenskapliga belägg för värdet av generositet. När vi samarbetar, visar magnetkamerabilder av hjärnan ökad aktivitet i samma områden, som aktiveras av sex, god mat och narkotika. Dessutom sprider sig goda gärningar som ringar på vattnet.
– Vi kan göra oändligt mycket för våra medmänniskor och samtidigt få något tillbaka, om inte alltid omedelbart. Det största misstaget är att inte göra någonting, eftersom man bara kan göra litet grand, menar Einhorn.
Men det räcker inte att göra samma saker för andra som vi själva tycker om. Den så kallade gyllene regeln (handla mot andra som du vill bli behandlad) kan leda fel. I stället föreslog Einhorn en gyllene regel version 2.0: ”Du ska sträva efter att bemöta andra så som de behöver bli bemötta?”
Men hur ska man veta hur andra vill bli bemötta? frågade Einhorn retoriskt. Fråga eller använd din empatiska förmåga, blev svaret. Varje mänskligt möte är ett träningstillfälle i empati, om man verkligen lyssnar och efterfrågar den andres upplevelse.
Känna igen motkrafter
Men om vi vet vad vi ska göra, varför är vi då inte alltid goda? Det finns gott om motkrafter, som är viktiga att känna igen, bland annat aggression, prestige, tidsbrist och offermentalitet. Experiment visar att också vanliga, hyggliga människor är kapabla att göra hemska saker, sade Einhorn och apostroferade den i förtid bortgångne psykoanalytikern Ludvig Igras berömda boktitel: Den tunna hinnan: mellan omsorg och grymhet (dock tyvärr utan att nämna Igra vid namn).
En tunn hinna skiljer oss från avgrunden, sade Einhorn och spelade upp den kända Biergarten-scenen ur filmen Cabaret, när Brian och Max en vacker sommardag bevittnar hur en idyllisk utomhuskrog blir ett nazistmöte till tonerna av ”morgondagen tillhör mig”.
”Skamlös” nyfikenhet öppnar upp
Astrid Seeberger, universitetslektor, överläkare i njurmedicin och författare till boken ”Den skamlösa nyfikenheten” talade om patientbemötande, det goda samtalet och lyssnandets konst.
– Goda samtal behövs i sjukvården och har ett samband med den medicinska kvaliteten. Min morfar sa ofta att man måste vara skamlöst nyfiken för att kunna föra goda samtal. Det handlar om en nyfikenhet bortom gott och ont, att kunna lyssna utan att bedöma. Då kan maskerna falla och en människa öppna sig, så att man kan se hennes innersta. Det kan ge kraft och insikter, som kan vara livsomvälvande, sade Seeberger.
Samtalet är ett viktigt instrument för att ställa rätt diagnos. Studier visar att 15 procent av diagnoserna som ställs är felaktiga. Det beror inte på bristande kunskaper utan framförallt på andra faktorer som brister i patient-läkarsamtalet.
Sedan gäller det att inte fastna i diagnostiska klichéer eller slaviskt tillämpa riktlinjer utan att se människan framför sig.
– Vi kan vara lysande diagnostiker och följa riktlinjer till punkt och pricka, men ändå hamna fel, om vi inte har patienterna med oss, säger Seeberger.
Samtal förbättrar följsamhet
Seeberger nämnde den ofta citerade siffran 50 procent av patienter, som är oföljsamma med behandlingar och nämnde de engelska begreppen compliance (följsamhet) och adherence/concordance (samsyn). Det senare begreppet förutsätter i högre grad patientens medverkan i kommunikationen.
– Ofta ger man patienten en skrift, där de kan läsa om sjukdomen och behandlingen, men hur kan kunskaperna införlivas? Man måste förse kunskaperna med ett emotionellt kitt, genom samtalet, menade Seeberger.
Upptäckten av spegelneuronen var sensationell. Människor har fler spegelneuron än någon annan art, vilket potentiellt kan göra oss till varma, och medkännande. Människor är skapade för direkta möten ansikte mot ansikte, inte för möten i cyberrymden, som istället minskar antalet spegelneuron, berättade Astrid Seeberger.
– I samtalet är man professionellt kärleksfull och plötsligt uppstår en relation där patienten är en medmänniska, med en egen livsberättelse. Då blir allt med Joseph Conrads ord ”förundran och förtjusning”, ett bra recept mot utbrändhet, avslutade Astrid Seeberger.
Igenkänning bakom empati
Jakob Eklund, från Mälardalens Högskola diskuterade empati som (med)känsla, en känslomässig (inte manipulativ) förståelse och en altruistisk omsorg, tre komponenter som i praktiken är starkt sammanflätade.
Empati är att ta in en annan människas hela existens på djupet. Att båda personerna får kontakt med sin tanke, vilja och känsla. Men utan förståelse skulle empatin vara blind och godtycklig, ”som en orienterare utan karta och kompass”, sade Eklund. Och utan omsorg skulle empatin vara likgiltig.
Människor som tillfrågas om vad som framkallar deras empati svarar igenkänning, som för med sig känslan, förståelsen och omsorgen.
Eklund sade att det behövs ett centrum för empati i Sverige, och det måste vara tvärvetenskapligt, eftersom de olika akademiska ämnena som sysslar med området i dag (psykologi, pedagogik, sociologi och så vidare) inte känner till vad de andra gör. Detsamma gäller samhällets institutioner.
Självmedkänsla i motgång
Katja Claesson, fil dr, leg psykolog, leg psykoterapeut talade om skillnaden mellan självmedkänsla (self-compassion) och självkänsla (self-esteem).
Det förra handlar om en medkänsla som även finns med i motgång, att kunna ge sig själv stöd och sympati, när man inte mår bra eller rentav är i kris. Det senare gäller snarare stolthet i medgång, att klappa sig själv på huvudet när vi gör något bra.
Skammen – ett ämne som Claesson skrivit sin doktorsavhandling om – är självmedkänslans största fiende. Men det gäller att få vara som ett barn, skör och oförmögen, kanske förtröstan via tro, som i versen ”Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är.”
Webbverktyg förbättrar hälsan
Docent Dan Hasson, Karolinska Institutet och Stressforskningsinstitutet vid Stockholms Universitet, presenterade ett 12-årigt arbete med att utarbeta HealthWatch.se, ett webbaserat verktyg för stresshantering och hälsopromotion eller hälsofrämjande åtgärder.
Det är kostnadsfritt för privatpersoner och grupper om max 25 personer, inklusive små företag, som kanske saknar kompetens eller resurser för proaktivt arbetsmiljöarbete. Större företag får betala. Idag har sajten omkring 15 000 användare.
Tjänsten består huvudsakligen av hälsonyheter, självhjälp och arbetsmiljökartläggningar. Positiva forskningsresultat har setts vad gäller socialt stöd, koncentrations- och stresshanteringsförmåga, sömnkvalitet och återhämtning med mera. Generellt sett är dessa förbättringar emellertid kortvariga.
Konferensdagen avslutades med en paneldebatt där en av slutsatserna blev att fortsätta arbetet med att skapa ett tvärvetenskapligt center för altruism och medkänsla.
David Finer
Etiketter: altruism, Astrid Seeberger, bemötande, berättelse, beröring, cancer, CCARE, Compliance, Concordance, Dan Hasson, David Finer, Diagnos, empati, evidens, Följsamhet, Forskning, integrative care science center, interaktion, kärlek, Karolinska Institutet, kommunikation, Ludvig Igra, onkologi, Samsyn, samtal, Spegelneuron, Stefan Einhorn, stress, utbrändhet
[…] medmänsklighet. Här pågår som vi tidigare berättat motrörelser för att bland annat öka medkänslan och dialogen i […]
[…] medmänsklighet. Här pågår som vi tidigare berättat motrörelser för att bland annat öka medkänslan och dialogen i […]