Existentiell hälsa är en grundbult i all hälsa och därmed i integrativ vård enligt religionspsykologen Cecilia Melders forskning. Melder var en av talarna på en tvådagarskonferens till minne av den danske filosofen Sören Kierkegaard i Stockholm nyligen.

Den existentiella hälsodimensionen – som handlar om livets mening – har aldrig fått genomslag vare sig politiskt eller praktiskt, i hälso- och sjukvårdsarbetet. Detta trots dess ökande betydelse för fysisk, psykisk och social hälsa, och – kan tilläggas – integrativ vård.  Om den existentiella dimensionen handlar Cecilia Melders doktorsavhandling ”Vilsenhetens epidemiologi: en religionspsykologisk studie i existentiell folkhälsa” från 2011.

Tre perspektiv
Samtidigt saknas forskning på området. För avhandlingen gjorde Melder en pilotstudie i en församling i Vällingby med enkäter och intervjuer kring hur hälsans existentiella dimension påverkar personens självskattade hälsa och livskvalitet. Studien utgår från tre övergripande perspektiv – hälsa med en existentiell dimension, folkhälsa utifrån ett religionspsykologiskt perspektiv och objektrelationsteori.

Starka samband
Resultaten visat att personer med hög grad av existentiell hälsa uppger högre grad av självskattad hälsa, än personer med lägre grad av existentiell hälsa. Likaså finns ett samband mellan existentiell hälsa och den sammantagna skattningen av hur personerna mår och hur nöjda de är med sin hälsa. Det finns alltså starka samband mellan fysisk, social, miljömässig och existentiell hälsa.

Fysiologiska förändringar
Intressant är också att de som upplever en hög existentiell hälsa, enligt Cecilia Melders föreläsning på konferensen, även har fysiologiska förändringar i form av exempelvis ökad CD4-cellsaktivitet, och svarar bättre på läkemedel.

Existentiell hälsa mättes med hjälp av ett frågeformulär med åtta dimensioner, som utvecklats av Världshälsoorganisationen WHO och testats i 18 länder. Formuläret ska mäta i vilken utsträckning som intervjupersonen upplever:

- Hopp och optimism
- Helhet och integration
- Inre harmoni
- Andlig samhörighet
- Andlig styrka
- Personlig tro
- Förundran
- Livsmening

Tvådagarskonferens kring Kierkegaard
Cecilia Melder deltog nyligen i en tvådagarskonferens  i Adolf Fredriks församlingslokaler i Stockholm i samband med 200-årsjubiléet av den danske filosofen Sören Kierkegaards födelse. Kierkegaard uppmärksammas i år på olika sätt runtom i världen, bland annat i Norden och USA.

Initiativtagare var prästen Ted Harris, som skrivit sin doktorsavhandling om den danske filosofen och även medverkat till att popularisera honom genom böcker som ”Konsten att leva innerligt”, skriven tillsammans med författaren/ journalisten Ann Lagerström.

Subjektiviteten som sanning
Samtidigt som varumärkesodling är mantrat inom affärsvärld, populärkultur och sociala medier, domineras samhället av rationalitet och objektivitet. Att vara subjektiv har nästan blivit suspekt.

Som en del av en större motreaktion i samhället  kan man kanske beteckna renässansen för Kierkegaard, som bland skrev annat att  ”subjektiviteten är sanningen”, och att ”det gäller att finna en sanning, som är sanning för mig, att finna den idé för vilken jag vill leva och dö.”

Följa sin inre kompass
Livets mening är enligt den danske filosofen att följa sin inre kompass, etiskt, samhällstillvänt och andligt upplyst.

Trots sin korta levnadsbana 1813-1855 hann Kierkegaard skriva ett 40-tal böcker och uppemot 8000 dagboksblad. Han anses som en av grundarna till existentialismen och har också haft en stark påverkan inom teologi, filosofi och diktkonst.

I C kommer att berätta mer om tvådagarskonferensen kring Kierkegaard i kommande artiklar.

Läs mer

Melder C. Vilsenhetens epidemiologi: en religionspsykologisk studie i existentiell folkhälsa. Doktorsavhandling. Uppsala universitet, teologiska institutionen, 2011

David Finer
Fanny Airosa

Resultaten av den stora prospektiva (framåtblickande) studien från Karolinska Institutet publiceras i JAMA Internal Medicine. Den omfattar 23 355 män som följdes i 11 år. Männen i studien hade inte haft njursten tidigare och antingen inte använt kosttillskott (22 448 st) eller bara tagit C-vitamintillskott (907 st).

Då hade forskarna ur en större studiegrupp på 48 850 män uteslutit sådana som haft sjukdomen förut plus 12 873 män som tog andra kosttillskott än C-vitamin, bland annat multivitaminer.

Under studieperioden fick 436 män njursten, som medförde vård på sjukhus. Forskarna jämförde sedan njurstensriskerna för de män som åt C-vitamintillskott med riskerna för dem som inte gjorde det. Samma analys gjordes för gruppen män som tog multivitaminer – kosttillskott som innehöll mindre mängd C-vitamin.

Nästan dubbelt så hög risk
Männen som regelbundet åt C-vitamintillskott dubblerade nästan sin njurstensrisk (relativ risk 1.95, 95 % konfidensintervall, 1.35–2.81). Risken ökade för dem som åt en eller fler tabletter dagligen jämfört med dem som tog mindre.

Däremot saknades samband mellan intag av multivitaminer och njursten. Inte heller går det att överföra resultaten till att gälla kvinnor, där risken för njursten är kraftigt reducerad. Och det gäller inte heller den C-vitamin som finns i mat såsom grönsaker, potatis och frukt. Rekommenderat intag av C-vitamin i Sverige är 75 mg per dag. I kosttillskott är halten C-vitamin däremot vanligen 1 000 mg per tablett.

Paulings teorier misskrediterade
Den tvåfaldige amerikanske Nobelpristagaren Linus Pauling gjorde sig känd bland en bredare allmänhet under 1960- och 70-talen främst för att han propagerade för intag av stora doser C-vitamin mot såväl förkylning som cancer och senare också mot ateroskleros (åderförkalkning). Dessa påståenden vilade på studier som emellertid underkändes av andra forskare, och vid hans död 1994 hade teorierna om nyttan av stora C-vitamindoser till stor del misskrediterats.

Paulings institut vid Universitetet i Oregon lever kvar. Beträffande risken för njursten manar institutet i en text (reviderad senast 2009) på hemsidan till försiktighet med hänvisning till att olika studier gett skilda resultat om sambandet mellan C-vitamin och njursten: ”Trots motstridiga resultat, kan det av försiktighetsskäl vara bra för individer med anlag för att få njursten av oxalat att undvika höga doser C-vitamintillskott.”

Inga orsakssamband
Den svenska studien har letts av docent Agneta Åkesson, Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, som berättar att forskarna försökt utesluta eller minimera möjliga felkällor bakom resultaten. Män som haft njursten tidigare uteslöts ur studien. Ändå kan man inte säkert säga att C-vitamin ger njursten. Hon betonar att det inte handlar om orsaks (kausal-)samband mellan C-vitamin och njursten.

– Observationella epidemiologiska studier av det här slaget förmår definitionsmässigt inte att ge besked om kausalsamband utan endast om statistiska associationer mellan företeelser i den studerade kohorten patienter – användning av C-vitamintillskott – och händelser i patientregistret – njursten.

Men en annan typ av data ger visst stöd för att njursten kan uppkomma på det här sättet. I studien hänvisar forskarna till en ännu inte publicerad Stockholmsstudie av 3 176 män som behandlats med stötvågor, där kalciumoxalat visade sig vara den huvudsakliga beståndsdelen i 92,6 procent av njurstenarna. Höga C-vitamindoser kan utsöndras i urinen som oxalat, som ger ett stort bidrag till bildningen av kalciumoxalat.

Säkrast att avstå
Agneta Åkesson betonar att resultaten av studien från Karolinska Institutet måste göras om av andra forskare för att säkerställa resultaten. Forskarna kan heller inte uttala sig om risken för kvinnor är lika stor som för män. Men hon menar att studien är viktig. Det finns inte så mycket forskning på området, många tar kosttillskott, och det finns en utbredd tro på att höga doser C-vitamin är ofarliga.  Under tiden avråder hon från att ta höga doser.

- Det rör det sig om allvarliga biverkningar av något som definitivt inte kan betecknas som en livsuppehållande medicin eller liknande. Och med tanke på att det inte finns några väldokumenterade fördelar med att äta höga doser av C-vitamin i form av kosttillskott kan det vara klokast att avstå, speciellt om man har drabbats av njursten tidigare, säger Agneta Åkesson.

David Finer

Laura D K Thomas, Carl-Gustaf Elinder, Hans-Göran Tiselius, Alicja Wolk, Agneta Åkesson. Ascorbic acid supplements and kidney stone incidence among men: A prospective study. JAMA Internal Medicine, online first 4 February 2013.

Karolinska Institutet. Pressmeddelande 2013-02-05. Koppling mellan C-vitamintillskott och ökad risk för njursten.

Professionalism och professionalisering innebär bland annat att en yrkeskår inför kunskapskrav, kvalitetskriterier och etiska regler, som ökar dess trovärdighet och allmänhetens trygghet. I gengäld får kåren samhällets godkännande och en viss grad av självständighet och självreglering.

Autonomins avigsidor
Men autonomin har avigsidor. Professioner utvecklar en egen rationalitet, som inte nödvändigtvis överensstämmer med avnämarnas. Starka, självreglerande subkulturer som medicinen och medierna tenderar att över tid utveckla mekanismer som i första hand säkrar den egna organisationens intressen och överlevnad.

För mediernas del kan det exempelvis handla om oviljan att medge fel och publicera rättelser. Inom medicinen kan det ta sig uttryck i oacceptabla brister i bemötande, kommunikation och hänsyn, sådant som inte ens behöver kosta pengar utan helt enkelt handlar om vanlig medmänsklighet. Här pågår som vi tidigare berättat motrörelser för att bland annat öka medkänslan och dialogen i vården

Vården ett serviceyrke
Faktum är att ”Professionen” (så brukar läkarna beteckna sig själva, som professionen i bestämd form) är – eller borde vara – ett serviceyrke. Liksom övriga vårdyrken. Och för övrigt journalistjobbet.

Jag hör tänder som gnisslar, förstår att synsättet inte faller alla på läppen. ”Kom inte och mästra oss med nya pekpinnar; vi är utarbetade, underbetalda och gör så gott vi kan!?” Men vården är till för patienterna och medierna för läsarna/lyssnarna/tittarna. Att tillgodose våra målgruppers behov och önskemål är vårt viktigaste (om långtifrån enda) existensberättigande, och det borde vi vara stolta över och försöka leva upp till.

Därför är ordet patientcentrering närmast en skymf, eftersom det behövs. Eftersom det så oblygt blottar det faktum att vården nog mest fungerar på helt andra premisser.

Svenska patienter missnöjda
Den som inte känner sig övertygad av resonemanget ovan kan ta del av tyngre argument. Som en extern utvärdering av patientcentrering i svensk hälso- och sjukvård beställd av Myndigheten för Vårdanalys [1].  Bakom utvärderingen står de två erfarna hälsopolicyanalytikerna Elizabeth Docteur och Angela Coulter. I sin analys utgår de bland annat från en studie av patienters uppfattning om vården i elva jämförbara industriländer, Commonwealth Study.

Enligt studien var svenska patienter minst benägna att rapportera positiva erfarenheter av flera aspekter av vården och nådde inte ens upp till 50 procents patienttillfredsställelse i tre av fyra mätningar. Sämst ansågs den svenska vården vara, när det gällde patienters möjligheter att påverka vilka behandlingsalternativ de skulle få tillgång till (eller patientens ”huvudsakliga målsättningar eller prioriteringar för att ta hand om sitt tillstånd”, vilket författarna tolkar som samma sak)

Gör komplementen tillgängligare!
Det här med alternativen är en hjärtefråga för oss på I C. Det faktum att patienter i Sverige inte får tillgång till sådana komplementära metoder som har evidensstöd inom ramen för den konventionella hälso- och sjukvården – på samma ekonomiska villkor som vanlig vård  – är ett av de tydligaste exemplen på den bristande patientcentreringen.

I ett verkligt integrativt Vårdsverige skulle metoder som visats säkra samt har en lovande, begynnande evidensbas kunna ges inom ramen för jämförande studier eller erbjudas genom remisser och andra samarbeten med praktiker utanför hälso- och sjukvården. Allt mer talar också för att aktivare patienter mår bättre, men det finns inte lika mycket data om hur ökad patientmedverkan eventuellt påverkar kostnaderna [2].

Trots att vårdgivare enligt svensk lag ska förse patienterna med viss information känner patienterna inte alltid till vad lagstiftningen innebär, enligt utvärderingen. Bristen kan delvis bero på en paternalistisk tradition i relationen vårdgivare-patient som bara långsamt håller på att förändras, skriver författarna. De nämner också besparingskrav, ersättningsincitament och administrativa krav liksom det uppdelade ansvaret mellan staten och landstingen som problem i sammanhanget.

Sex råd för patientcentrerad vård
Inte heller har idén om ett delat beslutsfattande mellan patienten och vårdgivaren ännu slagit igenom i Sverige, skriver utredarna. Det brister också i samordning och kontinuitet, helhetssyn och involvering av familj/närstående.

Författarna formulerar sex rekommendationer som kan bidra till att påskynda utvecklingen mot en mer patientcentrerad vård i Sverige, bland annat att se till att vi följer den lagstiftning som redan gäller om att stärka patientens ställning, och att göra det möjligt – i praktiken – för patienten att vara medaktör i sin egen vård, till exempel genom att stödja patienterna i val av vårdgivare, val av behandlingsmetoder och egenvård.

Må rapporten bli en väckarklocka för alla som kan bidra till att förverkliga en vård på vårdades villkor!

David Finer, medicinjournalist, licentiat i medicinsk vetenskap

[1]. Elizabeth Docteur och Angela Coulter. Patientcentrering i svensk hälso- och sjukvård. En extern utvärdering och sex rekommendationer för förbättring. Myndigheten för vårdanalys. 2012.

[2]. Judith H. Hibbard och Jessica Greene. What The Evidence Shows About Patient Activation: Better Health Outcomes And Care Experiences; Fewer Data On Costs. Health Aff February 2013 32:2207-214; doi:10.1377/hlthaff.2012.1061.

See the multiple awarded documentary Escape Fire on CNN where some of IC’s partners and pioneers of INTEGRATIVE CARE pave the way for a new patient centred and holistic health care system in the US!

Let us know what you think on FB or http://www.integrativecare.se/en/dialogue/dialogue-forum

CNN will air the documentary in full on Sunday March 10 at 8 and 11 pm Eastern and again on Saturday Sunday March 16 at 8 and 11 pm.

http://www.escapefiremovie.com/trailer

You can read more in the recent CNN Editorial, where Andrew Weil comments on Escape Fire and argues for Integrative Care, that combines mainstream medical therapies and complementary and alternative therapies for which there is some high-quality scientific evidence of safety and effectiveness. Integrative care uses high-tech medicine sparingly to treat the most serious conditions while employing nutrition, exercise, stress-reduction and other simple, low-cost (or free) interventions to foster long-term health and resilience.

CNN Editorial: http://edition.cnn.com/2013/03/08/opinion/weil-health-care/index.html

ESCAPE FIRE STORYLINE

Sångerskan Marie Bergman inledde dagen med praktiska övningar och tonande på ett humoristiskt sätt. Vi har mycket att lära oss av barn och djur som hundar, sade hon. När de gråter eller skäller använder de hela kroppen utan att bli hesa.

Lockade fram naturlig andning
Under mitt föredrag guidade jag också i praktiska övningar för att locka fram en naturlig andning i en avspänd kropp. Egentligen behöver vi inte lära oss att andas rätt; det är något vi alla kan och som ligger i vår natur. Men vi kan ha tappat kontakten med den av olika anledningar. Spänningar och låsningar hindrar ofta den fria naturliga andningen. Vi behöver få mer kontakt med kroppen, släppa på det som hindrar och minska prestationstänkandet. Andning och avspänning hör ihop. Att vila i utandningen är en enkel övning i vardagen för att få paus och återhämtning.

Anders Olsson, andningsinstruktör och författaren till boken Medveten andning, berättade om hur vanligt det är med överandning/lättare hyperventilation, då vi andas ut för mycket koldioxid, vilket kan försämra syreupptagningsförmågan i slutändan. Han berättade hur olika andningskurvor kan se ut, och hur en naturlig andning bör vara med mjuka vågor i långsam takt.

Goda effekter av naturlig andning
Anders Olsson berättade om de många positiva effekterna av en riktig andning. Att andas genom näsan, även när man rör på sig i vardagen och tränar, är viktigt och förbättrar andningsfunktionen avsevärt. För att förbättra sömnkvaliteten och återhämtningen under natten kan man gärna prova att tejpa för munnen med kirurgtejp för att förhindra munandning. Prova dagtid först.

Håkan Wester, träningscoach och maratonlöpare, berättade om positiva förändringar han märkt i styrka, uthållighet och snabbare återhämtning av särskild andningsträning. Han har tränat i 28 dagar med näsandning, tejpad mun på natten samt en så kallad andningstränare. Det är en liten plastventil, som man har i munnen och som förlänger utandningen och saktar ned andningen. Koldioxidtoleransen ökar, och mjölksyraproduktionen minskar vid ansträngning.

Gemensamma rörelser leddes av Lena Eliasson, instruktör i Rosenrörelser, en metod som utvecklats av sjukgymnasten Marion Rosen. Enkelheten är en nyckel i rörelserna, som utförs till musik.  Det är viktigt att lära känna sina gränser. Man gör rörelser för hela kroppen för att hitta en tillåtande andning.

Andningsträning för bättre folkhälsa
Bo von Scheele, fil dr i psykologi, professor i medicinsk teknik, berättade om kroppens ”gas- och bromssystem” som påverkar hjärtats frekvens och hjärtvariabiliteten. Bland sjukdomarna räknas 70-80 procent som stressrelaterade. I det sammanhanget kan andningen fungera som en viktig hävstång/lösning för att förbättra folkhälsan. Forskning visar att andningsträning minskar högt blodtryck, och att många människor därmed tar blodtrycksmedicin i onödan.

Med hjälp av en försöksperson visade von Scheele hur snabbt en andningsförändring märks på olika parametrar som hjärtfrekvens, andningsrytm, blodtryck, så kallad biofeedback. Det vore intressant att forska vidare med biofeedback kring kosten för ungdomar med ADHD, som ett alternativ till läkemedel, menade han.

Pensionären Ulla Knape berättade om hur hon med hjälp av olika andningsövningar avhjälpt sina stressrelaterade besvär och trötthetskänsla, fått mer energi och motat den inre stressen. Lina Lanestrand, andnings- och mindfulnessinstruktör, guidade mötesdeltagarna genom övningen andningsankaret.

Överandning bov bakom ospecifika besvär
Överläkare Johannes Lindh, lung–allergi-sektionen, medicinska kliniken, lasarettet i Falun och författare till boken “Medicinskt svårförklarliga symtom” argumenterade för att ospecifika besvär (som återfinns bland diagnoserna fibromyalgi, amalgamförgiftning, elöverkänslighet och kroniskt trötthetssyndrom) har likheter som gör att de tillsammans skulle kunna kallas för ett funktionellt syndrom.

Bakom dessa ospecifika besvär ser han överandningen som en stor bov, vilken orsakas av brist på vila och återhämtning samt för hög belastning och krav. Lindh har erfarenhet av att sådana patienter blivit hjälpta – med minskad andfåddhet vid promenader exempelvis –  av några månaders andningsträning, inklusive att andas i en liten papperspåse 3 min 3 ggr/dag för att återställa koldioxidnivåerna (observera att påsen ska hållas ca 10 cm framför munnen).

Även mindfulness, avspänning och träning i gränssättning är viktiga i behandlingen. Man får räkna med lång tids träning för patienter med dessa långvariga besvär.

Fick hjälp mot sin astma
Dagen avslutades med att Lottie Stjernqvist, mamma och hennes 10-årige son berättade deras astma förbättrats genom näsandning och förlängd utandning med hjälp av en andningsventil, och de kunnat sluta med en stor del av sin astmamedicin. Sonen andades nästan alltid med munnen innan och han fick stor hjälp av att tejpa munnen på natten.

Konferensen Andningens Dag återkommer med nytt innehåll söndagen den 2 februari 2014. Konferensen instiftades av Tidningen Hälsa 2012 och genomfördes i samverkan mellan Riksförbundet Hälsofrämjandet, Sorena AB, Föreningen för Integrativ medicin och Läkarföreningen för Integrativ Medicin. Det fanns även en del utställare på plats. Moderator var Annika Dopping.

Några andningsövningar, utförligare referat och framöver filmklipp kommer att finnas på Hälsofrämjandets hemsida www.halsoframjandet.se

Lisa Danåsen Wikström, sjukgymnast, aktiv i Föreningen för Integrativ Medicin och Hälsofrämjandet

Värdering:   

Vad mediainslaget säger:  Artikeln innehåller ett antal frågor och svar. I första svaret görs följande obestyrkta medicinska påståenden: “Arganoljan är väldigt rik på antioxidanter och omega-fettsyror, som bevarar huden elastisk och reducerar linjer. Den tas upp snabbt av huden och kladdar inte. Växtsterolerna i oljan är även bra mot akne. Den kan lindra eksem, rosacea och psoriasis också.” I övrigt handlar frågorna om att hitta en bra olja bland alla på marknaden, vilken arganprodukt som bäst passar en “nordisk hy” på vintern, om nötallergiker kan använda arganolja, allmänna hudråd på vintern och betydelsen av produktnamnet. Artikeln är undertecknad av Vivvi Alström.

Länkar från originalartikeln går till tidigare MåBra-artiklar om arganoljan, varav en artikel, där tidningen ”testar” olika arganprodukter. http://mabra.com/mabra-testar-arganolja-for-trotta-vinterhar/. Också här saknas närmare uppgifter om effekter och evidens. Texten lyder: ”Arganoljan hyllas världen över för sina egenskaper. Den ger inte bara nytt liv och näring till slitna hårtoppar, även torr hud och nariga läppar kan uppskatta den i sin renaste form. Vi gav vår testpanel uppdraget att prova några av marknadens ledande märken för att ge torra vinterfrisyren ett lyft.”

Länken till artikeln ”Arganoljan – skönhetsmiraklet alla talar om” http://mabra.com/arganolja-skonhetsmiraklet-alla-talar-om/. Här finns följande obestyrkta medicinska påståenden: ”Arganolja i maten sänker både kolesterol och minskar risk för hjärt- kärlsjukdom och cancer. Samma aktiva ingredienser gör också underverk på utsidan av kroppen. Eftersom arganolja är tunn tränger den snabbt in i huden. Den passar därför extra bra under ögonen, ett område som annars är känsligt för fett. Oljan har också en dokumenterad förmåga att minska uppkomsten av fina linjer. Det rika innehållet av vitamin E motverkar också ärrbildning, påskyndar läkning och lugnar irriterad hud. Dess antiinflammatoriska egenskaper gör den också lämplig för acnehud och psoriasis.” Enligt andra källor har oljan snabbt blivit den kanske mest begärliga och dyraste i världen, vilket fått en mängd olika konsekvenser. Bland annat uppges agrara familjer i Marocko fått bättre ekonomi med bättre utbildningsmöjligheter för flickorna, samtidigt som skogarna där oljan utvinns håller på att helt utarmas.

Vilken är ursprungskällan?  Det saknar uppgift om de ursprungliga informationskällorna, trots formuleringen om ”dokumenterade” effekter. Det är inte lätt att hitta objektiv information om arganoljan (från trädet Argania spinosa) på nätet överhuvudtaget. Sökordet ”argan oil” ger bara 29 träffar på PubMed, men där finns några studier i ansedda tidskrifter av olika effekter, vissa med positiva resultat. En vetenskaplig översiktsartikel – monograph – i Alternative Medicine Review innehåller 40 referenser.  http://www.altmedrev.com/publications/16/3/275.pdf

Vad vi anser: Arganoljan, som kommer från Marocko, kan mycket väl ha positiva hälsomässiga och kosmetiska egenskaper. Det påstås ha höga halter E-vitamin och antioxidanter. De eventuella effekterna dokumenteras emellertid inte alls i MåBras artikel genom närmare förklaringar, evidens, referenser eller liknande. Oljorna har rönt stor uppmärksamhet i väst, sedan de rekommenderats av kända personer som Oprah Winfrey.

I artikeln tas risker i form av allergier upp, dock utan närmare uppgifter om hur vanligt sådana allergiska besvär är eller några källor till påståendet. Vidare tar artikeln inte upp andra eventuella överkänslighetsreaktioner.

Vad fick artikeln för poäng? (sammanvägd poäng av fyra bedömare för varje kriterium)

I en nyligen publicerad studie i den vetenskapliga tidskriften PLOSone visar forskare att övervikt minskade försökspersonernas D-vitaminnivåer. Sambandet kunde ses i olika åldersgrupper och både bland män och kvinnor. Forskarna drar slutsatsen att viktminskning omvänt kan förväntas öka D-vitaminnivåerna.

Gediget studiematerial
Studien var en så kallad metaanalys baserad på ett antal tidigare utförda studier, där forskare studerat samband mellan riskfaktorer för hjärtkärlsjukdom och D-vitaminnivåer. Studiematerialet var gediget – 21 olika studier med 42 024 deltagare från fyra europeiska länder, inklusive Sverige, samt USA och Kanada.

Minskad risk för felaktiga samband
I studien analyserades utfallsmåtten i form av genetiska faktorer associerade med D-vitaminnivåer samt BMI (body mass index), vilket minskade risken för att exempelvis livsstilsfaktorer och socio-ekonomiska faktorer felaktigt skulle tolkas som orsaker till det funna sambandet. Forskarna gjorde även statistiska justeringar för att minimera sådana risker. En påtaglig styrka med studien var det stora antalet  deltagare.

D-vitamin motverkar inte övervikt
I analysen studerade forskarna riktningen av sambanden mellan D-vitaminnivåer och övervikt. Eftersom de fann att övervikt ger minskade D-vitaminnivåer, drar de slutsatsen att man möjligen kan påverka en del av konsekvenserna av övervikt genom D-vitamintillskott. Vidare visar riktningen på sambandet att D-vitaminbrist inte leder till övervikt, och därför ska D-vitamin inte ska ges för att motverka övervikt.

Viktigt att förebygga övervikt
Slutsatsen av studien är att övervikt sannolikt leder till minskade nivåer av D-vitamin, men att motsatt samband inte gäller, alltså brist på D-vitamin bidrar inte till övervikt. I första hand stärker detta ytterligare betydelsen av att förebygga övervikt i samhället.

I den här artikelserien kan du härnäst läsa om C-vitamin som associerats till njursten, vad en nyligen publicerad översiktsartikel säger om användning av multivitaminpreparat och dödlighet och slutligen vad forskningen säger om en vegetarisk kost.

Johanna Hök

Läs mer

Karani S. Vimaleswaran & Diane J. Berry et al. Causal Relationship between Obesity and Vitamin D Status: Bi-Directional Mendelian Randomization Analysis of Multiple Cohorts PlosMedicine

Akeson PK, Casswall T, Kull I. Risk för D-vitaminbrist bland vissa grupper i Sverige, Lakartidningen. 2012 Jun 27-Jul 17;109(26-28):1285-9.

Bejerot S, Gardner A, Humble M.D-vitamin brist- vems ansvar? Lakartidningen. 2011 Apr 6-12;108(14):812.

Meta-analysen omfattar 29 randomiserade kontrollerade kliniska prövningar (RCT) om akupunktur och kronisk smärta, med totalt 17 922 patienter. Författarna har studerat hur stor den dokumenterade effekten var för akupunktur vid fyra olika kroniska smärttillstånd: rygg och nacksmärtor, oestoartrit, kronisk huvudvärk och värk i axlarna.

Efter att ett antal avvikande RCT-studier uteslutits som starkt föredrog akupunktur, sågs ungefär lika stora effekter oberoende av smärttillstånd.

Små skillnader mot sham-akupunktur
I förhållande till patienter som fick sham-akupunktur, hade akupunkturbehandlade patienter mindre smärta med värden på standardavvikelser på en 95-procentig sannolikhetsnivå, som var 0.23 (rygg och nacksmärta), 0,16 (osteoartrit) och 0,15 (kronisk huvudvärk) lägre än för kontrollgrupperna som fick sham-akupunktur. Inga stora skillnader med andra ord.

Stora skillnader mot placebo
När akupunkturbehandlade jämfördes med grupper utan akupunktur (placebo) sågs däremot större skillnader på samma 95-procentiga sannolikhetsnivå med standardavvikelser på 0.55 , 0,57 och 0, 42 för motsvarande typer av värk som ovan.

Utifrån dessa resultat drar författarna slutsatsen att akupunktur har egeneffekter i förhållande till sham-akupunktur.  Dessa effekter är visserligen signifikanta men ändå relativt beskedliga, vilket antyder att det finns faktorer utöver själva nålarna som starkt bidrar till akupunkturens positiva behandlingseffekter.

David Finer

Läs mer:
Originalartikel: Vickers AJ, Cronin AM, Maschino AC, et al. Acupuncture for chronic pain: individual patient data meta-analysis. Archives of Internal Medicine. September 10, 2012;

Referat på NCCAM 120910:
Acupuncture May Be Helpful for Chronic Pain: A Meta-Analysis

1995 inbjöds jag för första gången att presentera min homeopatiforskning på det nyinstiftade Office of Alternative Medicines (OAM) första konferens om forskningsmetodik vid National Institutes of Health (NIH) i Bethesda, Maryland, USA, tillsammans med ett par andra forskare från Europa som Klaus Linde, Dieter Melchart, Andrew Vickers, George Lewith m fl [1].

Vid den tidpunkten kunde vi bidra till den gryende amerikanska KAM-forskningsrörelsen med våra reflektioner kring metodik och våra erfarenheter. På en del områden hade vi redan kommit längre än vad som diskuterades vid mötet, något som vann deltagarnas erkännande och uppskattning. Och plötsligt skedde förändringar.

Snabb tillväxt
OAM förvandlades till the National Center for Complementary and Alternative Medicine (NCCAM) med en budget på omkring 150 miljoner dollar årligen, och forskningen började komma igång och växa i en snabb takt som vi bara kunnat föreställa oss i våra drömmar. Till en början fanns det inte tillräckligt många kompetenta granskare, så att till och med ett par européer bjöds in för att granska de första ansökningarna. Numera är NCCAM en starkt drivande kraft bakom KAM-forskningen.

Ungefär samtidigt försökte en liten grupp att trycka på Europakommissionen för att få med homeopati och komplementärmedicin i EU:s forskningsprogram [2]. Det var en grupp kring läkaren Michel van Wassenhoven, som lobbade i kölvattnet på en aktivitet från COST B4, vilken förde samman forskare som kartlade komplementära cancerbehandlingar.

KAM omnämns i EU-dokument
Det var år 2000, efter minst åtta år av hart arbete, många möten och många uppvaktningar, som KAM för första gången omnämndes,  i texten från utlysningen för “Livskvalitet och levnadsresurser” i EU:s femte ramprogram (1998–2000). Det var bara en kort halvmening i ett dokument på över 100 sidor, men det var en viktig pusselbit. Det möjliggjorde stöd till  två forskningsprojekt, mitt eget projekt om healing på distans [3] och KAM-cancerprojektet (www.cam-cancer.org/), som kartlade komplementära cancerbehandlingar.   Sedan hördes ingenting, och alla befarade att den första vågens energi hade gått förlorad. Men tack vare  initiativet EURICAM (www.euricam.net/d-home.html), som bildades och upprätthölls genom Susanne Schunder-Tatzber och Bettina Reiter i Wien 2006, hölls rörelsen igång och utvecklades till den första formella utlysningen för KAM-forskning, inte i det sjätte, men väl det sjunde ramprogrammet (2007–2013) år 2009.

Karta över KAM-landskapet
CAMbrella (www.cambrella.eu/) – det första alleuropeiska KAM-forskningsprojektet – godkändes alltså till slut efter 16 år och en massa samtal, obetalt arbete och investerad tid. Den hade fått uppgiften att kartlägga det europeiska KAM-landskapet:

Vad menar människor när de säger “komplementär medicin”? Vilka metoder använder de och hur ofta? Vilka utövare har de tillgång till och hur regleras utövarna? Vilken typ av hälsovårdande insatser finns tillgängliga för KAM, och vad ingår de i för legala ramverk i olika delar av Europa?  Vad vill människor ha, och är det vad de får?

Hela detta landskap av KAM-tjänster – som något verkligt och önskvärt – har nu sammanfattats och publicerats i ett specialnummer av ”Forschende Komplementärmedizin/Research in Complementary Medicine”. Texterna har granskats i flera omgångar av författarna och därefter också granskats av Wolfgang Weidenhammer, konsortiets chef och organisatör, liksom av tidskriftens redaktörer. De utgör högkvalitativa, systematiska granskningar och konsensusartiklar av experter och kommer säkert att utgöra en slags kulturell kanon inom området de närmaste åren.

Mot patientcentrerad medicin
De presenterar vägen framåt för KAM-forskning inom Europa. De kommer därför att bli milstolpar för forskning här i Europa och också globalt. Vi kan bara hoppas att våra politiker nu har förstått att Europa har något att erbjuda inte bara europeiska medborgare utan världen. Europa utgör inte bara KAM:s starkaste fäste; Europa har också självt mycket att vinna på detta, och KAM-forskningen är således en stor tillgång för Europas länder, för deras hälsosystem och deras medborgare.

CAMbrella är det första steget mot att utveckla en i sann mening patientcentrerad medicin, som varken är alternativ eller komplementär utan mänsklig, och vi är nyfikna på vilka steg som säkerligen kommer att följa på detta.

Harald Walach
Institute of Transcultural Health Studies, European University Viadrina, Frankfurt/O., Germany

Läs mer
[1]. Levin JS, Glass TA, Kushi LH, Schuck JR, Steele L, Jonas WB: Quantitative methods in researchon complementary and alternative medicine. A methodological manifesto. Med Care 1997;35: 1079–1094.

[2]. Monckton J, Belicza B, Betz W, Engelbart H, van Wassenhoven M (eds): COST Action B4 – Unconventional Medicine: Final Report of the Menangement Committee 1993–1998. Luxembourg, Office for Official Publications of the European Communities, 1998.

[3] .Walach H, Bösch H, Lewith G, Naumann J, Schwarzer B, Haraldsson E, Wiesendanger H, Nordmann A, Tomasson H, Prescott P, Bucher HC: Efficacy of distant healing in patients withchronic fatigue syndrome: a randomised controlled partially blinded trial (EUHEALS). Psychother Psychosom 2008;77:158–166.

Temadagen hade granskats och godkänts av Ipuls (Institutet för professionell utveckling av läkare i Sverige). I inbjudan påpekades att det numera inte bara är en självklarhet att vården ska utformas i dialog med patienten utan också ett krav enligt den nya patientsäkerhetslagen.

Målet med temadagen var att undersöka innebörden i vårdens dialog med patienten samt att ge verktyg till att göra den både effektiv och ge den en mänsklig fördjupning.

Patientdialogen i bakvattnet
Anders Kumlander,  ordförande i Vidarstiftelsens styrelse och Mikael Runsjö, vd, Södertälje sjukhus, hälsade  båda välkomna och uttryckte tillfredsställelse över det ömsesidiga samarbetet. Södertälje sjukhus driver ett utbildningsprogram inom profilområdet humanistisk medicin, som omfattar frågor om bemötande och kommunikation.

-  Det finns många krav på oss att registrera vårdkvalitet i digital form, men patientdialogen har kanske kommit i bakvattnet. Vi vill titta närmare på den frågan för att bli bättre yrkesmänniskor, sade Robert Hahn, läkare och forskningschef på Södertälje sjukhus inledningsvis.

 Efter morgonens föreläsningar, erbjöds deltagarna på eftermiddagen delta i olika praktiskt inriktade workshops.

 Bli innerligt långsam
Ursula Flatters – allmänmedicinare och utvecklingschef på Vidarkliniken med 34 års läkarerfarenhet – påpekade att dagens hälso- och sjukvård är hårt fokuserad på effektivitet och evidens. Personalen är nedtyngd och har bråttom. Hur mycket utrymme finns det för hälsobefrämjande insatser och att lyssna på patienten i djupare bemärkelse?

-  Att känna och visa intresse är en fin dörr till att lära sig att verkligen lyssna förutsättningslöst. Det lyssnandet är en färdighet som man naturligt utvecklar i loppet av livet men som man också kan utbilda till, sade Flatters.  

Lyssnandet är förutsättningslöst.

-  Det handlar om motsatsen tilll vad vi annars gör inom vården, att sakta ner, att bli innerligt långsam, att vara helt tyst en liten stund och dröja  vid det som patienten kommer med på alla plan.

Det gäller att avstå från det som vi är så vana vid, nämligen att omedelbart svara med egna tankar och känslor. Långsamheten bär frukt.

-  Dröjandet skapar ett nytt inre rum, där intryck från patienten bokstavaligen får ett utrymme, innan de medvetet införlivas med vårt eget inre liv, vår kunskap och våra erfarenheter, förklarade Flatters.

Patienten känner sig tryggare
När patienten möter en vårdare som kan lyssna förutsättningslöst känner den sig genast tryggare.

-  Det är urgesten till en vårddialog att vi som företräder en professionell kompetens visar ett intresse och att patienten har ett grundläggande behov av att dela sin upplevelse av sjukdom med den person som han eller hon tror kan förstå.

När det lyckas, händer något som är svårt att fånga i ord, berättade Ursula Flatters.

-  Då uppträder en sorts ny dimension i dialogen med patienten. Vårdaren gör sig till en spegel av patientens inre verklighet. Det kan fresta på att acceptera hela patienten. Men det gäller att öva. Det går att lära sig hantera alla intryck man får.

Läkeprocessen som konstverk
Dialogen är magisk, hemlighetsfull, vacker, en vårdhandling i sig. Ursula Flatters beskrev också medicinen som en konst.

-   Att lyssna, vara närvarande och sedan finna fram till rätt beslut och process kan ses som en kreativ aktivitet mellan patienten och professionen. Som sådan har den en skönhet – ett begrepp som annars används i konsten. Verket är patientens läkeprocess, som utspelas i kontakt med patientens inre existens. Dialogen kan också ses som en väg, där sjukdom i bästa fall kan övergå i självförverkligande.

En gemensam nämnare för många patienters upplevelse på Vidarklinken är att de blir sedda som människor. Den bekräftelsen kan bli en vändpunkt, som ökar patientens känsla av autonomi och bidrar till självläkande.

-   Jag tror att en fördjupad dialog har betydelse för sjukvården ur både ett patient- och ett effektivitetsperspektiv, därför att patienten tillför verklig kunskap, sade Ursula Flatters. 

Patienten har en unik kunskap
Patienten som expert på sin sjukdom var en tråd som spanns vidare på av Hans Johansson, överläkare, specialist i geriatrik och smärtlindring, Södertälje sjukhus.

 -   Mötet mellan det naturvetenskapliga försöket att klassificera patientens besvär och patientens egen upplevelse blir gärna ojämlikt. Men det är två horisonter som måste få smälta samman. Patienten har en unik kunskap som jag saknar. Jag vet inte hur det är att rasa i vikt på grund av en magtumör, att få ont, att inte kunna träna. Om vi betraktar patienen  som någon som bara ska informeras, missar vi nog hennes livsvärld. Patienten har rätt att bli förstådd.  

Det finns också en annan aspekt, en negativ process hos den vårdgivare som inte lyssnar.

 -   Dialogen är minst lika viktig för oss som jobbar i vården, för att vi ska utvecklas och kunna fortsätta arbeta, sade Johansson.

 Förväntan påverkar besvär
Hans Johansson beskrev en studie av förväntanseffekter i samband med testningen av ett ultrasnabbt opioidläkemedel, remifentanil. Patienter med smärta, obehag och ångest fick läkemedlet i tre olika suggestioner, alltså information som skulle påverka dem i olika riktningar. Försöket visade därför tydligt hur patientens förväntningar påverkade smärtupplevelsen.  

 1. Först gavs läkemedlet utan någon information. Patienterna fick viss lindring av smärta, obehag och ångest.
2. När personalen nästa gång gav läkemedlet och samtidigt berättade att det var smärtstillande, blev den positiva effekten mycket starkare.
3. Sedan lurades försöksledaren lite grand. Patienten fick fortsatt läkemedlet, men läkaren berättade felaktigt att det tagits bort. Då fick patienten tillbaka sina besvär i nästan lika hög utsträckning som i den första situationen.

Liknande förväntanseffekter förekommer i diabetes och vid andra sjukdomar, att vårdens information påverkar patientens sjukdom, sade Hans Johansson.  Torkel Falkenberg noterade att forskare istället för placeboeffekter börjat tala om ”the meaning response”, alltså att patientens reaktion har att göra med vilken betydelse som han/hon tillmäter sjukdomen och situationen/sammanhanget (kontexten).  

Forskarna kan nu med hjälp av magnetkamera följa inte bara vilka områden utan också nätverk i hjärnan, som aktiveras vid bland annat läkemedelstillförsel och att de aktiveras mera av suggestioner. Ny forskning från Harvarduniversitet har visat att till och med patienter som får reda på att de får ett placebopiller för IBS får lindring.  

Delaktigheten begränsad
Ann Catrine Eldh, som 2005 doktorerade med en avhandling om patientmedverkan, berättade om en del av sin forskning. Grunden för delaktigheten är den svenska hälso- och sjukvårdslagen, som liksom många andra länders lagstiftning bygger på principen om autonomi. 

-   Men jag tror inte att det gått att skriva in autonomi i lagen, eftersom patientmötet inte är riktigt jämbördigt, så istället har man skrivit in patientdelaktighet. Som hälso- och sjukvårdspersonal har vi skyldighet att skapa förutsättningar för patientens delaktighet, sade Eldh.

 Ordet delaktighet har många innebörder och finns beskrivet i lagtexter, enkäter, ordböcker, i forskning, hälso- och sjukvårdsklassifikationer och omvårdsnadsteoretiska arbeten. Ändå har lagstiftningen koncentrerat delaktigheten till ett litet område, nämligen att personalen ska ge information, och att patienten ska vara delaktig i beslut om vård och behandling, framhöll Eldh.

Ingen hade frågat patienten
I den vetenskapliga litteraturen var det ingen som hade ifrågasatt den här avgränsningen, och ingen hade någonsin frågat patienten vad de lade in i betydelsen av delaktighet. Ann-Catrine Eldh beslöt sig därför att göra detta.

Svaren på enkätintervjuer med patienter visade att delaktighet för dem var mycket mer än att få information och få vara med i vård och behandling.

Det var bland annat att få ha kunskap om sin kropp, sin sjukdom, sina symtom, sin behandling, så att jag vet hur jag ska agera i vardagen. Varför kommer patienter till sina läkare med mängder av information från nätet? Jo, troligen är det först då som man upplever att vården lyssnar, sade Eldh.

Förutsättningar för delaktigheten uppstår i lyssnandet. Men det finns också odelaktighet. Det kan uppstå när personalen ger information och sedan frågar om det är bra, och man säger ja, därför att man inte vågar säga annat.

-  Men då har vi tagit patienten som gisslan i beslutet om vård och behandling, ansåg Eldh.

 Svårt sjuk kan uppleva hälsa
Karin Dahlberg, professor i vårdvetenskap vid Linnéuniversitet är en pionjär inom vårdvetenskap forskning i Sverige med med kunskapsteoretisk och metodologisk inriktning. Hon har bland annat lanserat en teori om hälsa och vårdande ur ett patientperspektiv.

-  Vårdande handlar om hälsa. Ändå pratar vi nästan alltid bara om sjukdom. Me det är viktigt att inte skapa en dualism mellan hälsa och sjukdom, eftersom hälsa också handlar om livskraft, ork, meningsfullhet, om rörelse och stillhet, livsrytm. Hälsa är inte motsats till sjukdom. Man kan mycket väl uppleva hälsa, fastän man är svårt sjuk, sade Karin Dahlberg.

Frihet, sårbarhet flätas samman
Det faktum att existensen präglas av en sammanflätning mellan både sårbarhet och frihet måste ha konsekvenser för hur vi vårdar, menade Dahlberg. Vi är genetiskt födda in i ett bestämt sammanhang av föräldrar, vilket inte går att friskriva sig ifrån, och vi ska alla en gång dö. Enligt filosofen Martin Heidegger är döden den stora existentiella sårbarheten.

Men den är inte total. Vi har också en frihet som Jean-Paul Sartre och andra skriver om. Existensialismens fader Sartre säger att vi alltid kan välja våra liv, vi kan medvetet försöka förstå den bestämdhet som präglar mig och förhålla mig till den. 

-  Patienter är därför varken i behov av paternalism – utom i vissa specifika situationer – eller av att få vara ”kunder”.

Främlingskap kan förstärkas
Om vårdaren kan se och möta patienten som individ i hens sårbarhet och frihet, och förstå hennes behov, så kan kraft hämtas ur det vårdande mötet.

Men det finns en risk i vårdmötet, som Dahlberg kallade att ”hamna i ond tro”, Med detta begrepp tycktes hon avse att införliva en negativ projektion från den man möter, att bli det som den andres blick ser.

 - Känslan kan frammanas av vårdarens blick, som är ett oegentligt, hemlöst tillstånd. Man tappar sig själv. I synnerhet om blicken förmedlar en objektifierande distans, så förstärks känslan av främlingskap i världen som sjukdomen i sig kan framkalla, sade Dahlberg. 

- Om vårdaren ska kunna hantera sådana situationer,  måste man kunna hantera sina egna känslor. Närheten till patientens lidande kan annars bli för stark och vårdaren kan falla i fällan att dämpa patientens symptom för att själv stå ut med egen existentiell osäkerhet och rädsla.

 Mötas i mellanrummet
Dahlberg beskrev vårdarens förmåga att inte rygga tillbaka inför patientens lidande och utsatthet som både lätt och svår.

-  Det handlar om att kunna mötas så att säga i mellanrummet mellan sig själv och patienten.

Det är en position som också utförligt utforskats av bland andra Albertine Ranheim, som tillsammans med docent Maria Arman vid I C bedriver forskning om existientiell vård.

Konceptet är svårgripbart och svår att beforska, påpekade Dahlberg. 

-  Idag råder inom vården en specifik syn på vetenskaplighet och evidens, vilket kan skapa bekymmer, i synnerhet när man lägger in vårdandet i ett mellanrum. Då blir det ju fullständigt omätbart. Det går inte att nagla fast det vårdande mellanrummet med hjälp av matematik och statistik.

Evidensbegreppet utvecklas
Här efterlyste Dahlberg en förändring och ett djupare samtal mellan vårdvetenskap och annan läkekonst kring vad som utgör kunskap.

Torkel Falkenberg, chef för I C och för forskargruppen för integrativ vård, Karolinska Institutet kommenterade att evidensbegreppet håller på att utvecklas.

- Det kanske kommer visa sig att vårdgivare som värnar om mellanrummet får bättre resultat. Verklig vetenskap är att välja sina metoder efter sina frågeställningar, inte att klämma in allt i biologiska matriser.   

 Efterfrågar humanistisk medicin
Professor Peter Heusser, hälsofakulteten, Universitet i Witten/Herdecke, Herdecke, Tyskland talade om reduktionism inom medicinen som ett problem (enligt Wikipedia är reduktionism föreställningen att ett komplicerat system kan reduceras till summan av sina delar och att det sammansatta systemet kan beskrivas genom att beskriva de enskilda delarna).

Han berättade bland annat om den stora och ökande efterfrågan på mer humaniska former av hälso- och sjukvård i Schweiz. Enligt en enkät av den medicinska vetenskapsakademin 2002 ville 69 procent se mer humanism/holism och 58 procent mer KAM (komplementär- och alternativmedicin).

Närvaro behöver inte ta lång tid
Paneldiskussionen leddes av Torkel Falkenberg, chef för I C Integrative Care Science Center och forskargruppen för integrativ vård på Karolinska Insitutet. En patient jämförde vården hon fått både på Vidarkliniken och Karolinska sjukhuset:

-  Det är skillnad på behandlngarna, och det är skillnad på närvaron i stunden. Det krävs en närvaro hos sjukskötersona och läkarna, att man får vara långsam och jag hinnder landa i min stol och höra vad läkaren säger, att hon ser mig, lyssnar till mina behov och är intresserad. Det är inget som behöver ta jättelång tid, för att jag ska känna mig trygg och sedd.

Falkenberg frågade ”hur vi kan bli bättre på empati i den vanliga vården?”. Lena Sernevåg, teolog, vårdstrateg, Södertälje sjukhus och utbildningansvarig för programmet humanistisk medicin sade att först borde samtalet erkännas som en vårdhandling i sig, precis som inom psykiatrin. Vidare behöver personalen träna mycket mer i dessa förmågor, precis som man gör med det biologiska perspektivet.

En röst från Norge ansåg att det gällde att organisera vården så att inte patienter möter nya läkare och sjuksköterskor varje dag, eftersom det så inte finns utrymme för att bygga trygghet och åstadkomma förtroendefulla samtal. Ursula Flatters instämde:

- Om dialogen verkligen är en vårdhandling som har en effekt, då måste vi ta hänsyn till det och forska på detta. Då måste också vården organiseras för att tillgodose detta behov. Annars kan vi inte utöva vårt kall.

Människan som andligt väsen
Peter Andersson, läkare på Vidarkliniken sade att den människosyn man har som vårdare kan smitta av sig på patienterna.

- När jag började arbeta på Vidarkliniken fick jag massor av historier i famnen, sådant som patienterna inte hade sagt till andra. Det handlar om att som personal öppna sig för möjligheten att människan är ett andligt väsen med själ, livskrafter, fysiologi, kropp, biografi, intention, medvetande, som det finns evidens för, vilket ger ett annat perspektiv än den materialistiska modellen.

 En röst från publiken beskrev arbete vid  njurmedicinska kliniken vid Karolinska sjukhuset. Läkarprogrammet har numera en strimma för professionell utveckling, där studenterna kontinuerligt tränas i kommunikation och förhållningssätt.

Ändra det ekonomiska styrystemet
Ann Marie Brodén, riksdagspolitiker (m) tackade för ”en fantastisk dag” och sade:

-  Många av de berättelser vi hör handlar om brist på kontinuitet, att inte ha blivit lyssnad på och förstådd. Dessa väger tungt. Sedan finns det förstås rena felbehandlingar.

Professor Peter Hausser påminde om att medicinska läroplaners innehåll också är en politisk fråga. Hur utbildar vi läkarstudenter att observera patientens inre liv. Det gäller att ändra hela det ekonomiska styrsystemet, så att det inte betraktas som olönsamt att tillbringa tid med patienten. Politiker behöver omskolning.

Dr. Ursula Flatters, utbildningsansvarig, Vidarkliniken instämde att ekonomiska styrmedel måste se till att pengar inte bara går till ”teknik och piller ” utan också till mjukvaran.

Dr. Robert Hahn, Södertälje sjukhus avslutade temadagen med hänvisning till sjukhusets inriktning på humanistisk medicin och sade:

-  Medicinen har blivit alltmer teknisk, detaljerad, datoriserad och mindre tid ägnas åt patienterna. Men hela läkarkåren är missnöjd med att behöva lägga ner tid på administrativa uppdrag, samtidigt som patientsamtal hamnar i bakvattnet. Detta missnöje speglas bland annat i en del av Läkartidningens artiklar. Patienten ska uppleva att man blir sedd som människa. Temadagen har givit viktiga inblickar i allt detta.

David Finer

Läs mer

Ottosson J-O (red.). Patient-läkarrelationen. Läkekonst på vetenskaplig grund. SBU/Natur & Kultur, 1999.

Hertting, A – Kristenson, M (red.). Hälsofrämjande möten. Från barnhälsovård till palliativ vård, Studentlitteratur, 2012.