I år är det 200 år sedan Per Henrik Ling grundade det Kungliga Gymnastiska Centralinstitutet i Stockholm. Lings omfattande gymnastiska system integrerade fysisk aktivitet, träning och manuell behandling i hälsofrämjande och sjukvårdande syfte. Det blev en svensk succé och en framgångsrik ”exportprodukt” världen över.
Internationellt fortsätter många olika aktörer – bland annat vi på IC – att utforska, utvärdera och utveckla integrerade vårdkoncept. Vi och många med oss tror att det är den rätta vägen framåt för att främja hälsa och välbefinnande och bidra till utformningen av framtidens hälso- och sjukvård.
På det nyligen avslutade 6th European Congress for Integrative Medicine i Berlin med framtidstema (ECIM 2013) var trenden tydlig. Det integrerade konceptet är fortfarande en stark drivkraft för många aktörer. Från vårdgivare och patienter till forskare och beslutsfattare.
Utmaning att prioritera
Det är lika intressant att undersöka vilka eventuella effekter integrerad vård kan medföra som utmanande att välja vilka forskningsfrågor och perspektiv som ska prioriteras. Vad är viktigast:
Eller är integrering av konventionella och komplementära metoder bara nonsens som kostar för mycket i redan ansträngda hälso- och sjukvårdsbudgetar? Går det alls att finna vägar framåt som kan tillmötesgå något eller flera av ovanstående perspektiv?
På sin tid debatterade Ling ofta med dåtidens förespråkare av kirurgiska och ”kemiska” (dåtidens läkemedel) interventioner. På samma sätt ligger en av dagens utmaningar i att förena olika aktörers unika kompetenser och resurser för att tillsammans utforma framtidens bästa hälso- och sjukvård.
Förespråkar integrering
Detta kan tyckas vara en stor tröskel, men det finns redan proaktiva beslutsfattare som i nationella vårdriktlinjer, med hänsyn till nuvarande evidensläge och beprövade erfarenhet, förespråkar integrering av utvalda komplementära behandlingar. Det gäller exempelvis manuella terapier och mindfulness i omhändertagandet av långvariga och kostsamma besvär som vissa former av kronisk smärta och depression (NICE 2009).
Sådana riktlinjer är i sin tur helt kompatibla med globala rekommendationer från Världshälsoorganisationen (WHO 2009). Ny forskning, som bland annat presenterades i Berlin, tyder även på begynnande evidens för att integrativ vård kan bidra till minskat användande av vissa hälso- och sjukvårdsresurser som läkemedel och kostnader för detta jämfört med sedvanligt skolmedicinskt omhändertagande inom vissa diagnosgrupper (ECIM 2013).
För ett tag sedan var jag inbjuden expert på ett internationellt forsknings- och policymöte på tankesmedjan RAND i Los Angeles. Sammankomsten gällde hälsoekonomisk utvärdering av komplexa hälso- och sjukvårdsinterventioner med inslag av alternativ-, komplementär- och integrativ medicin. Några av resultaten presenterades nyligen i form av en vetenskaplig artikel (Coulter et al. 2013).
I korthet är det ytterst viktigt att ha gemensamma referensramar inom all hälso- och sjukvård för att kunna genomföra jämförande utvärderingar. Då många patienter själva söker (självremitterar) sig till komplementära behandlingar, ofta utifrån egna resurser och utan dialog med sina skolmedicinska vårdgivare, bör utöver sedvanlig forskningsmetodik ett särskilt starkt utvärderingsfokus ligga på patientperspektivet.
Då integrativ vård i tillägg ofta har ett preventivt och förebyggande syfte bör även detta återspeglas inom forskning och utvärdering. Det kan till exempel innebära att beakta ett brett spektrum av utfall snarare än ett specifikt symtom eller sjukdomsmått. Av samma anledning bör jämförande effekter av integrativ vård återspeglas i jämförelser av totala vårdkostnader inklusive kostnadsbesparingar, i stället för att enbart prioritera sjukdomsspecifika kostnader.
Olika former av egenvård kan också vara representativt för integrativ vård, vilket sannolikt kan ha stor betydelse för hur människor förhåller sig till och hanterar sina sjukdomar och hälsa. Vi har tidigare visat att integrativ vård av patienter med kronisk rygg- och nackvärk kan bidra till ökade egenvårdsstrategier och hjälp till självhjälp jämfört med konventionell behandling (Andersson, Sundberg et al 2012).
Lika bra som läkemedel
Aktuell forskning visar nu även att fysisk aktivitet och träning, det vill säga metoder som går utmärkt att integrera som egenvård, kan vara potentiellt likvärdiga och i vissa fall kanske bättre än läkemedelsbehandling vid så kallad sekundärprevention, alltså att förebygga återfall i kranskärlssjukdom, stroke, hjärtsvikt och diabetes med dödlig utgång (Naci and Ioannidis 2013).
Redan Ling visste att fysisk aktivitet och träning är bra för hälsan. Mer utmanande och nytt är forskningsfrågor som direkt jämför fysisk aktivitet och träning med läkemedelsbehandlingar avseende dödlighet vid vanliga sjukdomar. Och det är bara ett exempel.
På IC tror vi, i Lings efterföljd, att integrering av metoder och behandlingar kan vara en strategisk väg framåt. Följ med oss på denna spännande resa. Vi för gärna dialog om forskning, utveckling och utbildning med olika landsting, vårdgivargrupper, patientföreningar eller utbildningsanordnare med intresse för dessa frågor!
Tobias Sundberg, Med dr
Senior researcher I C
Referenser
ECIM. 6th European Congress for Integrative Medicine 2013. Tillgänglig från: http://www.ecim-congress.org/
NICE. CG88 Low back pain: NICE guideline. 2009. Tillgänglig från: http://publications.nice.org.uk/low-back-pain-cg88
NICE. CG90 Depression in adults: NICE guidance. 2009. Tillgänglig från: http://publications.nice.org.uk/depression-in-adults-cg90
WHO. 62nd World Health Assembly Resolutions on Traditional Medicine. 2009. Tillgänglig från: http://www.who.int/medicines/areas/traditional/trm_assembly_doc/en/index.html
Coulter ID, Herman PM, Nataraj S. Economic analysis of complementary, alternative, and integrative medicine: considerations raised by an expert panel. BMC Complement Altern Med. 2013;13:191.
Andersson S, Sundberg T, Johansson E, Falkenberg T. Patients’ experiences and perceptions of integrative care for back and neck pain. Altern Ther Health Med. 2012 Jun;18(3):25–32.
Naci H, Ioannidis JPA. Comparative effectiveness of exercise and drug interventions on mortality outcomes: metaepidemiological study. BMJ. 2013 Oct 1;347:f5577–f5577.
Etiketter: Angela Coulter, depression, dialog, ECIM, effektivitet, egenvård, evidens, Forskning, fysisk träning, gymnastik, hälsofrämjande, integrativ medicin, integrativ vård, kostnadseffektivitet, kronisk smärta, Kungliga Gymnastiska Institutet, läkemedel, landsting, manuell medicin, mindfulness, nackvärk, NICE, patientförening, Per Henrik Ling, RAND, ryggbesvär, ryggvärk, sekundärprevention, skolmedicin, Sverige, Tobias Sundberg, utveckling, vårdgivare, WHO
[…] Trots bevisen för att regelbunden motion minskar folksjukdomar som cancer och hjärt-kärlsjukdomar, är det mycket vanligare att läkare skriver ut läkemedel. Det var en del av bakgrunden till att forskarna Huseyin Naci vid Harvarduniversitetet och John Ioannidis vid Stanforduniversitetet gjorde metaanalysen av studier kring motion och läkemedel, som Tobias Sundberg nyligen berättade om i sin krönika här på I C: s hemsida (http://www.integrativecare.se/kronika-200-ar-av-integrativ-medicin-i-sverige-3420). […]