Cancerstudier tar för lite hänsyn till patienters uppfattningar om risker med KAM och andra behandlingar. Det ansåg den norska sociologen Anita Salamonsen när hon presenterade sin forskning om KAM-biverkningar vid den femte europeiska konferensen om integrativ medicin i Florens, ECIM 2012.
Flera föredrag vid den nyss avslutade ECIM-konferensen behandlade biverkningar av KAM. Det här är den första av två artiklar som sammanfattar dessa föredrag.
Omstridd riskmodell
Anita Salamonsen, Institutet för samhällsmedicin, Tromsöuniversitetet, NAFKAM (Norges nationella forskningscenter inom komplementär och alternativmedicin) presenterade en studie utifrån en sociologisk syn på riskuppfattningar (med den amerikanske forskaren Paul Slovic som främste namn), som började utvecklas på 1960-talet. Forskningen visade systematiska skillnader mellan experters och lekmäns riskuppfattningar. Men den populära förklaringsmodellen har också mött kritik.
Skilda riskuppfattningar
Salamonsen har studerat hur patienter tar ställning till att använda komplementära behandlingar och välja bort konventionell behandling utifrån både lekmannakunskap (som medierapporter) och medicinsk kunskap. Hon har intervjuat 13 cancerpatienter och 9 av deras läkare.
I undersökningen uppgav patienterna att konventionell cancerbehandling medförde risker på grund av biverkningar. De uppfattade däremot KAM-behandlingar allmänt sett som naturliga och ofarliga. När patienterna befann sig i en utsatt situation tenderade de att förhålla sig mer till känslor och upplevelser hos närstående personer i befolkningen, mindre till vårdens riskberäkningar.
Läkare å sin sida var ofta skeptiska till KAM-behandlingar, och nämnde exempelvis ogynnsamma samverkanseffekter av johannesört och cancerläkemedel.
– Jag menar att patienters och vårdgivares syn på biverkningar är en viktig och hittills alltför lite beforskad aspekt av cancervården. Kanske finns det även ännu större skillnader i riskuppfattningar mellan patienter och läkare än vad som kom fram i vår studie? sade Anita Salamonsen.
Förstår inte konsekvenserna
Båda parter var osäkra hur de skulle värdera evidensen bakom KAM-behandlingar liksom deras, säkerhet och effektivitet.
– Patienter förväntas vara följsamma och förstå de individuella konsekvenserna av risker i ett kliniskt sammanhang, men i praktiken är de ofta oförmögna eller ovilliga att göra detta, sade Salomonsen. Patienterna vill också att läkarna ska kommunicera kring KAM.
Viktigt hur metoder presenteras
Hon menade att fynden har bäring på riskkommunikation inom vården.
– Vi måste väga in att risk ofta uppfattas olika av läkare och patienter. Noga omtanke måste ägnas inte bara vårdens innehåll utan också hur metoder presenteras. Bäst förutsättningar för framtida forskning om riskuppfattningar finns om man kombinerar olika metoder (så kallad mixed methods approach) från olika vetenskaper i ett patientcentrerat sammanhang.
Anita Salamonsen avslutade med att citera Paul Slovics argument att välmenande politiska åtgärder kan slå slint om de inte tar hänsyn till hur vanliga människor uppfattar och reagerar på risker. En större medvetenhet om skillnader i riskuppfattningar kan vara viktig för riskkommunikation, utbildning och forskning.
Norsk homeopatstudie
En annan norsk studie med Salomonsen som medförfattare tillsammans med Trine Stub och, Terje Alræk vid Institutet för samhällsmedicin, Tromsöuniversitetet, NAFKAM presenterades också. Biverkningar av homeopati förväntas oftast inte på grund av de små mängderna aktiva substanser i preparaten.
Sju medicinska homeopater i Oslo, alltså läkare, som också utövade homeopati, intervjuades genom fokusgruppundersökningar. Resultaten visade bland annat att dessa var oense om huruvida homeopatiska behandlingar kunde framkalla biverkningar, något som upptäckts i en tidigare studie av samma forskargrupp.
Från en person skolad i homeopatisk teori finns dock ett fenomen, som innebär att symtom tillfälligt kan förvärras innan patienten tillfrisknar. Detta är också en teori som tillämpas i andra så kallade komplementära metoder.
Försämring eller biverkan
I den aktuella studien studerade forskarna om homeopater själva betraktade dessa försämringar som biverkningar eller som önskvärda händelser i en läkningsprocess. Här fanns en viss skillnad mellan uppfattningarna, men en dominerande uppfattning var att en sann försämring måste följas av en förbättring, annars sågs det som en biverkan.
Om patienten fick en felaktig homeopatisk behandling, kunde det skapa negativa effekter. Men dessa betraktades dock inte som biverkningar (utifrån en skolmedicinsk förståelseram) utan som en indikation på att ett annat medel i stället skulle förskrivas utifrån de nya symtomen.
Fördelar för patienterna
Studien påvisade flera fördelar för patienterna, enligt författarna. Enligt de deltagande medicinska homeopaterna kunde doserna av konventionella läkemedel (och därmed deras biverkningar) sänkas genom att ges tillsammans med homeopatisk behandling. Genom att kombinera kunskaper från båda systemen menade förskrivarna att de också kunde förbättra sin diagnostik och kunde bättre utröna patientens besvär.
Huruvida homeopati saknar evidensgrund är föremål för en het debatt, eftersom randomiserade kliniska prövningar för det mesta visar bristande effektivitet, konstaterar författarna. Okontrollerade studier av homeopatisk praktik visar dock genomgående starka terapeutiska effekter och patienttillfredsställelse.
Etiska principer om att göra gott och inte göra skada kan betraktas som en juridisk standard för en ”sund vetenskaplig praxis” – den norska motsvarigheten till den svenska hälso- och sjukvårdens rättesnöre ”vetenskap och beprövad erfarenhet”- kan betraktas som uppfyllda genom att de medicinska homeopaternas verksamhet inte orsakar skador, slutar författarna.
David Finer
Etiketter: biverkning, David Finer, Forskning, Homeopati, integrativ vård, KAM användning, kommunikation, mixed methods, NAFKAM, patientcentrering, risk, riskuppfattning, Tromsö, vetenskap och beprövad erfarenhet
