Integrative Care
Forskningsnytt

I dagböckerna byggde kvinnorna hälsobroar

20 september, 2013 av David Finer

DiaryKvinnor försöker inte integrera skol- och alternativmedicin för att det skulle vara romantiskt eller rebelliskt. De gör det för att de måste. Vårdgivarna bygger ju inga broar. En dagboksstudie från Australien avslöjar äldre kvinnors pragmatiska hållning till medicinsk mångfald, som forskare ser som en förebild för framtiden.

Forskare från University of Queensland och University of  Technology, Sydney, Australien har gjort en sociologisk studie som bygger på dagboksanteckningar av äldre kvinnor, som använt KAM (komplementär och alternativ medicin).

Metoden att använda dagböcker är väletablerad men har sällan tillämpats inom KAM-forskning. Fördelen med dagböcker är att de speglar vardagliga aktiviteter och reflektioner. Att föra dagbok kan också upplevas som stärkande, bemyndigande, i sig.

Skriva i en månad
I studien ingick 30 kvinnor som fört dagbok i en månad. De hade rekryterats bland en grupp om 60 intervjuade kvinnor. Dessa 60 kvinnor hade i sin tur slumpmässigt valts ut bland 1 800 KAM-brukande kvinnor i 60-65-årsåldern från hela Australien.

De deltagande kvinnorna instruerades att vara uppriktiga och anteckna både positiva och negativa känslor samt att dokumentera alla samtal och andra kontakter med vänner, anhöriga, läkare eller KAM-behandlare. De skulle också föra dagbok om fysiska effekter av behandlingarna. Om de inte orkade skriva någon dag, så gick det bra att hoppa över.

Dagboksanteckningarna analyserades med hjälp av tolkningstraditioner inom kvalitativ forskning.

Nätverk av kunskap
Forskarna upptäckte att kvinnorna hade omfattande nätverk av kunskap som de använde för att navigera i ett hav av hälsoinformation och medicinska behandlingsmetoder, såväl skolmedicinska som alternativa. I den här processen byggde kvinnorna broar av medicinsk mångfald och konstruerade därmed ny kunskap.

Kvinnorna ses som kunskapsskapande inom tre områden – genom att de själva experimenterar med olika behandlingar och genom att de – i kommunikation med andra – sprider respektive införlivar behandlingar och information.

Återtar kontrollen
I den här processen återtog kvinnorna i hög grad kontrollen och beslutsfattandet från de behandlare som konsulterades. Till sin hjälp använde de information från en mångfald källor – å ena sidan massmedier som Internet, böcker, tidskrifter och DVD-filmer, å andra sidan personliga kontakter som vänner, familjemedlemmar, främlingar, hälsokosthandlare och apotekspersonal.

Kvinnorna förvaltade råd och huskurer från “kloka gubbar och gummor” på ett systematiskt sätt. Men de tog också in kunskap från andra medicinska experter. I dagböckerna kunde de vara kritiska mot både biomedicinen och alternativen men accepterade också inslag av båda.

I deras vardagspraktik integrerade de dessa olika kunskapsmängder, i vissa fall resultatet av egna mer eller mindre systematiska “trial and error”- lösningar. Kvinnorna beskrivs som pragmatiska stigfinnare i en pluralistisk medicinsk värld, kännetecknad av skilda traditioner som existerar sida vid sida.

Avromantisera aktivismen
Men forskarna vill också avromantisera lekmannaaktivismen. Visserligen kan den vara stärkande och bemyndigande, men den kan också helt enkelt vara en lösning på en nödsituation. I brist på pluralmedicinska behandlare som överbryggar olika medicinska traditioner och behärskar “båda världarna”, hade kvinnorna inget annat val än att hitta egna lösningar.

Slutsatsen är att kvinnornas vardagliga erfarenheter och aktiviteter visserligen utmanar hälsoexpertisen men inte nödvändigtvis ska förstås som “motstånd” mot medicinska auktoriteter, vilket annars varit en vanlig tolkning i den vetenskapliga litteraturen. De var alltså pragmatiska snarare än ideologiskt motiverade. De varken utmanade behovet av formella experter eller tog ställning för eller emot skol- eller alternativmedicinsk kunskap.

Istället utgör de genom sin hållning något av en förebild för framtidens medicinska mångfaldare eller pluralister, en sorts upplyst människa, som i sig integrerar medicinen.

Få vardagsstudier
Inledningsvis ger forskarna en översikt över tidigare litteratur och teorier om kvinnor och KAM. Enligt tidigare studier används KAM av upp till 80 procent av australiensiska kvinnor. Samhällsvetare har framlagt en mängd hypotetiska förklaringar till den skeva könsfördelningen ifråga om intresset för KAM. Dock har studier som på djupet undersöker kvinnors vardagspraktik och bevekelsegrunder saknats.

Forskning visar också att motiv och erfarenheter växlar i tid och rum, varför det behöver långtidsstudier från olika länder och miljöer.

Många studier har under det senaste årtiondet särskilt ägnats förhållandet mellan KAM-användning och kön/genus. En linje har varit att se kön/genus som bara ett av många kännetecken hos KAM-användare. En annan inriktning har specifikt länkat användningen till olika former av femininitet, olika uppfattningar av det kvinnliga. Här har forskare exempelvis resonerat att kvinnors KAM-användning kan höra samman med kvinnors syn på kroppen, det subjektiva och “närhet till naturen”.

Det faktum att KAM kan göra det lättare att utöva egenvård, ta eget ansvar och förverkliga sig själv – aspekter som kanske i mindre utsträckning förknippas med vanlig hälso- och sjukvård – kan också öka individens upplevelse av äkthet, självständighet och välbefinnande.

Ta hand om sig själv
I länder i Väst, exempelvis i Australien , appellerar dessa kvaliteter kanske särskilt till kvinnor och sammanfaller med en rörelse från att vara utifrånstyrd och ta hand om andra till att ha hand om sig själv.

Det faktum att kvinnor och kvinnokroppen historiskt sett medikaliserats i så hög utsträckning kan också teoretiskt sett förklara ett motstånd hos många kvinnor mot biomedicinen och göra betoningen inom KAM av den aktiva individen särskilt tilltalande.

Slutligen ligger alternativmedicinens synsätt och förklaringsmodeller kring kroppen och friskt/sjukt närmare det subjektiva och det narrativa (berättande) än skolmedicinens utgångspunkter, i högre grad epidemiologisk kunskap från befolkningsstudier och storskaliga befolkningstrender.

Kvinnan beslutsfattare
Men även om det finns köns-/ genusaspekter på KAM-användningen, kan dessa mönster också ses som en del av bredare sociala strukturer, vilka bestämmer hälsan. Här ingår exempelvis det faktum att kvinnor globalt oftast är familjens primära hälsomässiga beslutsfattare. Män har ofta allmänt sett ett större motstånd mot att söka hjälp utifrån och tar inte på samma sätt ansvar för hela familjens hälsa (även om bilden självklart är komplex, och det finns många undantag).

Vidare kan köns-/ genusaspekten betraktas som inbäddad I specifika kulturella miljöer, som kännetecknas av dragningen till det individuella och till valfrihet. Det kan leda till önskan om mer individualiserad eller personlig medicin även om dessa begrepp (som vi diskuterat i tidigare artiklar) på ett olyckligt sätt enleverats av biomedicinen och omdefinierats som synonyma med diagnos/behandling utifrån biomarkörer och genetiska profiler.

Optimera livspusslet
Slutligen kan KAM ses som bara ännu ett verktyg som kvinnor använder som en del av sina vardagliga hälso- och egenvårdande aktiviteter, snarare än som en ideologisk markering eller social rörelse bort från biomedicinen (i riktning mot KAM).

I stället handlar det återigen om hur kvinnor jonglerar olika möjligheter för att optimera sina och närståendes möjligheter i livspusslet. Här kompliceras bilden också av att – i nyliberalismens tidevarv – samhällets uppmuntran till mer egenvård också innebär att ansvaret för vård och omhändertagande övervältras på individen, med risk för vissa negativa bieffekter.

Författarna definierar trenden som en form av lekmannaaktivism, ett begrepp som de menar “bidrar till att belysa den dialektiska processen mellan autonomi/ bemyndigande och plikt/ansvar”. Samtidigt som det erbjuder möjligheter till större lekmannaansvar, blottlägger det experternas, institutionernas och de formella strukturernas olika misslyckanden och tillkortakommanden. Det är ett exempel på vad sociologerna Beck och Beck-Gernsheim kallar för ett av människans ”precarious freedoms” eller osäkra friheter.

David Finer

Alex Broom, Carla Meurk, Jon Adams and David Sibbritt. Women’s self-care practices and everyday lay expertise. Networks of knowledge or just old wives’ tales? A diary-based analysis of women´s everyday self-care practices and everyday lay expertise. Health (London). DOI: 10.1177 /1363459313497610 publicerad  på nätet den 28 augusti 2013.

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kommentarer inaktiverade.