Ingenting är IC:s reportrar främmande. Nyligen rapporterade vi från den europeiska skeptikerkonferensen i Stockholm. Nu har vi besökt den första nordiska homeopatikonferensen i Göteborg. Allt för att bibringa våra läsare heta nyheter från forskningens och debattens frontlinjer. Om Sverige varit ”ett homeopatiskt öken”, som dr Peter Fisher, Storbritannien inledningsformulerade, var mötet en vederkvickande oas, åtminstone för de redan frälsta.
Konferensen gick av stapeln på anrika Nordiska Hälsovårdshögskolan (NHV) i Göteborg, och jag kommer på mig själv med att undra hur dess personal skulle gilla att deras ärevördiga lokaler – en gång del av en örlogsbas – invaderas av homeopater, som i vissas ögon kommit att representera pseudovetenskapens främsta förtrupper.
Men då påminns jag om att NHV:s 2003 antagna forskningspolicy anger att NHV ska vara gränsöverskridande, involvera olika professioner, arbeta interdisciplinärt, kombinera medicinska, sociala och andra synsätt samt arbeta inom olika forskningsparadigm och med olika metoder. Så det verkar som vi hamnat på rätt ställe!
På annan plats skriver jag med anledning av homeopatikonferensen också om varför jag tycker att medierna inte borde ha som policy att tiga ihjäl komplementär- och alternativmedicinen (inte heller att okritiskt propagera för den förstås) utan belysa den som den viktiga hälsomässiga och samhälleliga företeelse den är.
150 deltagare
Konferensen lockade 150 deltagare, forskare, studenter, doktorander och utövare av homeopati och integrativ medicin samt skolmedicinska forskare och praktiker och några journalister (från bland annat Tidskrift för Hälsa, Dagens Homeopati och I C). Inbjudna talare kom främst från Storbritannien, Norge och Sverige.
I C rapporterar från konferensen i två artiklar. Den här första handlar om forskningen om homeopatins påstådda effekter och kostnadseffektivitet. Den andra artikeln diskuterar bland annat presenterade förklaringsmodeller för homeopatins effekter.
Den vetenskapliga genomgången av forskningen om homeopatins effekter gjordes av Peter Fisher, klinisk chef och forskningschef, Royal London Hospital för integrerad medicin, England. Fisher är ackrediterad som specialist i homeopati och reumatolog, medlem av WHOs expertråd inom traditionell och komplementär medicin, chefredaktör för tidskriften Homeopathy och livläkare åt det brittiska kungahuset.
Fisher började med att tacka för inbjudan och säga hur glad han var att konferensen ordnats just i Sverige, som ”traditionellt sett varit något av en homeopatisk öken.”
Kritiserad metaanalys
Fisher fokuserade sin framställning på en presentation av metaanalysen av homeopatistudier av Shang och medarbetare publicerad i The Lancet 2005, och dess kritiker. Han inriktade sig på två huvudfrågor: Har homeopatiska läkemedel gynnsamma effekter skilda från placeboeffekter? Är homeopatin effektiv och kostnadseffektiv?
Metaanalysen av Shang och medarbetare utgick från 110 identifierade matchade prövningar av homeopati och konventionell medicin i den vetenskapliga litteraturen. Genom uteslutning minskade antalet till enbart högkvalitativa studier, 21 homeopatiska och 14 konventionella sådana. Genom ytterligare urval fick man fram 8 studier av homeopati och 6 av skolmedicin.
Det fanns systematiska förvrängningseffekter (så kallad bias) i både de homeopatiska och de konventionella studierna, menade Fisher. I båda fallen visade mindre prövningar av lägre kvalitet mer positiva behandlingseffekter än större högkvalitativa studier.
Enbart placebo
Sammanfattningsvis visade de utvalda studierna enligt Shang och medarbetare svag evidens för specifika effekter av homeopatiska medel men stark evidens för specifika effekter av konventionella åtgärder. Fynden tolkades som förenliga med synen på verkan av homeopatika som – enbart – placebo (förväntanseffekter).
Fisher beskrev slutsatsen som upprörande av många skäl. Ett skäl var att statistisk analys av s k funnel plots visade nästan exakt samma värden för resultaten av homeopatiska som konventionella studier.
I början saknades en del detaljer kring studierna, men när alla de 8 respektive 6 studierna avslöjades kunde man också se att slutsatserna inte vara så definitiva som tidigare rapporterats, sade Fisher. Resultaten i Shangs studie var osäkra och hängde mycket på en viss studie och en viss indikation (sjukdomsdiagnos).
Mest anmärkningsvärt fann Fisher att de 8 nämnda homeopatiska studierna var anonymiserade och därmed inte kunde identifieras och studeras av andra forskare, samt att 93 procent av de funna studierna i den vetenskapliga litteraturen uteslutits (det sistnämnda dock ett förfaringssätt, som är mycket vanligt vid systematiska översikter och meta-analyser, då de som gör analyserna försöker utesluta alla utom de allra mest välgjorda och pålitliga studierna).
Andra felkällor i Shangs analys var att studier inkluderades i efterhand, och att ingen känslighetsanalys gjordes.
Positivare resultat
Tidigare metaanalyser – av Kleijnen och medarbetare i BMJ 1991 och av Linde i Lancet 1997 – visade mer positiva resultat till homeopatins fördel. I motsats till Shang var Lindes redovisning helt transparent, menade Fisher. Enligt Kleijnen var 81/105 tolkningsbara studier positiva. Författarna skrev att om bara verkningsmekanismen för homeopati var trovärdigare, så skulle det troligen finnas skäl att etablera homeopatika som vanlig behandling vid vissa tillstånd.
Enligt Linde 1997 kunde resultaten av 89 av 186 studier tolkas. Resultaten var inte förenliga med hypotesen att effekterna av homeopati skulle vara enbart placebo. Men metaanalysen visade ingen tydlig effektivitet vid någon enskilt tillstånd.
År 2013 publicerar Mathie och medarbetare en översiktsstudie i tidskriften Homeopathy av randomiserade kontrollerade studier. Slutsatsen är att litteraturen tidigare inte tillfredsställande redovisats. Här finns bland annat 30 studier som Mathie och medarbetare menar missats av Linde respektive Shang.
Sammanfattningsvis sade Fisher att resultaten av systematiska översikter och metaanalyser visade kontroversiella men mestadels positiva resultat för homeopati vid specifika tillstånd eller grupper av tillstånd. Vad gäller resultaten av enskilda randomiserade kontrollerade studier (RCT) är resultaten blandade. Många går inte att dra slutsatser av, men få studier är negativa. Många av dessa RCTs uppfyller dock kraven på så kallad model validity.
Knappast ett starkt stöd
Model validity betyder att tillståndet ifråga anses behandlingsbart med homeopati, att interventionen görs enligt homeopatiska principer, att studierna har hög grad av acceptans bland professionella utövare av homeopati och deras organisationer, att studierna är upplagda för att kunna uppvisa förändringar, och att uppföljningstiden är lämplig. Dessa kriterier betraktas knappast som ett starkt stöd för homeopatin av skolmedicinska bedömare.
Situationen i Storbritannien är besvärlig för homeopatin, sade Peter Fisher i diskussionen. Skeptikerna angriper homeopatin hårt och påstår att den saknar evidens. Men det är fel, sade Fisher. Dessutom har homeopatin starkt stöd i parlamentet. Fisher hade varit på väg att samla ett stort antal namnunderskrifter och kräva att Shangs artikel drogs tillbaka från tidskriften. Men han avstod till slut på grund av det obehag det skulle innebära.
Förvärring eller biverkan?
Trine Stub, avdelningen för samhällsmedicin, nationella forskningscenter inom komplementär och alternativmedicin (NAFKAM), universitetet i Tromsø, Norge redovisade resultaten av en publicerad, kvalitativ studie.
Syftet var att försöka belysa hur homeopater uppfattar och skiljer mellan homeopatisk förvärring (aggravation) av symptom och regelrätta biverkningar av behandlingen? Förvärringen anses visa att individen svara mot behandlingen genom att generera eller öka symptom. Det ses som kroppens sätt att hantera sjukdom och som en del av läkningsprocessen.
Enligt den homeopatiska litteraturen beror förvärringens längd på flera faktorer: när symtomen börjat, i vilken grad som symtomen tidigare blockerats eller undertryckts, och individens allmänna vitalitet och läkningsförmåga. I akuta tillstånd pågår förvärringarna ofta i minuter eller timmar, i kroniska tillstånd i dagar, veckor eller – i undantagsfall – månader.
Resultaten byggde på fokusgruppsdiskussioner med 11 erfarna homeopater. Resultaten visade att förvärringarna var subtila och mångfacetterade händelser. Definitionen av en biverkan – en oönskad effekt av ett medel – är pragmatiskt flexibel, men åtta kriterier kunde urskiljas som skilde förvärringar från biverkningar. Kriterierna kan användas för att förbättra patientsäkerheten och stödja/utbilda särskilt mindre erfarna behandlare.
Oklar kostnadseffektivitet
Peter Viksveen, universitetet i Sheffield, presterade en likaledes publicerad utvärdering av studier om homeopatins kostnadseffektivitet.
Genomgången identifierade 868 studier av vilka 481 uteslöts i en första omgång, och det slutligen kvarstod 15 relevanta artiklar med redovisningar för 14 ekonomiska utvärderingar av homeopati. Tretton studier rapporterade antalet patienter. Totalt erhöll 3 500 patienter någon homeopatisk behandling. Tio studier rapporterade om kontrollgruppernas deltagare.
Förutom kostnadsbesparingar visade 8 av 14 studier att patienternas hälsa förbättrades. Fyra studier visade att förbättringarna hos patienter som fick homeopati var minst lika stora som hos patienterna i kontrollgrupperna, vid jämförbara kostnader.
Slutsatsen blev att även om evidensen för homeopatins kostnader och potentiella positiva effekter framstår som lovande, så var studierna väldigt heterogena och uppvisade flera metodologiska svagheter. Därmed går det inte att dra säkra slutsatser utifrån tillgängliga studier. Mer forskning behövs.
David Finer
Etiketter: biverkning, Dagens Homeopati, evidens, Forskning, Hälsa, Homeopati, I C, kam, kostnadseffektivitet, NAFKAM, Nordiska Hälsovårdshögskolan, Peter Fisher, Peter Viksveen, Storbritannien, the Lancet, Tidskrift för Hälsa, Trine Stub, Validitet, WHO
[…] Tre utropstecken. Det var enda kommentaren från medicinjournalistkollegan S, när jag häromdagen uppdaterade min statusrad på Facebook med upplysningen att jag var på väg till den nordiska konferensen om homeopatiforskning i Göteborg (läs min första rapport därifrån här). […]
[…] Läs hela artikeln på IC […]
[…] konferensens första dag fokuserade på frågan om vad, alltså studier av effekter, http://www.integrativecare.se/forskningskonferens-oas-i-svensk-homeopatioken-3465 handlade den andra dagen mest om frågan om hur, således möjliga […]