Sex av sju patienter med KAM-erfarenheter kunde efter en entimmes kommunikationsutbildning ta upp KAM-frågor i samband med vårdbesök. Det visar en studie med 38 patienter i San Francisco. Kontrollgrupp saknas, men studien ger viktig vägledning.
Den aktuella studien, som publiceras i Patient Education and Counseling, är en utvärdering av patientutbildningsdelen av den amerikanska kampanjen Time To Talk (Dags att prata), som vi tidigare berättat om. Kampanjen lanserades av USA:s nationella KAM-myndighet NCCAM år 2008.
Fem färdigheter
Från början var det 40 patienter som fyllde i enkäter och deltog i utbildningen om hinder och möjligheter med kommunikation kring KAM. En förutsättning för att få delta i studien var att man skulle ha använt någon KAM-behandling under det senaste året. Trots relativt hög utbildning och god kommunikationsförmåga hade de flesta inte tidigare tagit upp KAM-frågorna med sina vårdgivare.
Under utbildningen fick patienterna lära sig fem kommunikativa färdigheter (FRIST, se nedan) i kontakten med konventionella vårdgivare:
Av de 40 deltagarna fyllde 38 patienter i den uppföljande enkätundersökningen senast sex månader senare. De flesta av deltagarna var kvinnor (84 procent), vita (87 procent) och universitetsutbildade (63 procent), och genomsnittsåldern var 43 år. Deltagarna var därmed ganska typiska för amerikanska KAM-användare i stort.
Utvärderades på två sätt
Utbildningsinsatsen utvärderades på två sätt. Först studerades om patienterna tog upp KAM-frågorna vid sitt nästa vårdbesök. Något över hälften (56 procent) hade gjort det och uppgav, föga förvånande, oftare än andra att det varit relevant att dryfta frågan.
Vidare undersökte forskarna om patienterna använt sig av någon av kursens kommunikativa färdigheter. Hela 83 procent av deltagarna hade varit proaktiva och inlett ett samtal om KAM. Nästan lika många (76 procent) berättade för vårdgivarna vilka KAM-metoder de använde, men de ställde bara frågor i 35 procent av samtalen.
Eftersom det saknas en jämförbar kontrollgrupp går det inte att bestämt säga att utbildningen orsakade de observerade förändringarna, skriver forskarna. Resultaten är ändå uppmuntrande. Patientutbildningen skulle också kunna omfatta vilka KAM-metoder som kan vara lämpliga vid olika sjukdomstillstånd, föreslår de.
Bakgrunden till studien var bland annat en nationell amerikansk intervjuundersökning från 2002 som visat att endast 39 procent av KAM-användare diskuterar sin användning med konventionella vårdutövare. År 2010 hade siffran stigit till 58 procent, trots allt en låg siffra jämfört med att 90 procent av patienter som fått skolmedicinsk behandling diskuterar detta med sin KAM-utövare.
Ingen frågade
Patienter är förtegna av många skäl. Den vanligaste orsaken är att vårdgivaren helt enkelt inte frågar. Andra förklaringar som nämns är att:
Andra studier visar att även om vårdgivare frågar patienterna om KAM, så sker det inte systematiskt, och det är oftast patienterna som tar initiativet till att prata om KAM vid vårdbesöket.
Hinder för vårdpersonalen
Det finns också många hinder för vårdgivare att ta upp frågan: attitydproblem, bristande kunskaper och dålig kommunikativ beredskap. Vårdgivarattityder till okonventionella medicinska behandlingsval varierar kraftigt mellan olika studier. Att vårdgivaren är KAM-positiv betyder inte heller nödvändigtvis att hon eller han oftare remitterar till KAM-behandling.
Men trots hinder på båda håll säger sig patienter och vårdgivare vilja förbättra ”KAMmunikationen”. Patienter som “pratar om det” kvalitetsrankar sin vård högre än de mer förtegna, och såväl vårdgivare som patienter rapporterar att kommunikationen förbättrar deras inbördes relationer. Andra fördelar uppges vara en mer patientcentrerad vård och större samsyn mellan parterna.
Både patienter och vårdgivare har mycket att vinna på utbildning om att kommunicera kring KAM, inklusive praktiska kommunikationsstrategier. Det är nu dags att förfina rekommendationerna och inte bara förorda KAM-kommunikation i största allmänhet utan ge råd om vad kommunikationen bör omfatta, skriver forskarna bakom den aktuella studien.
David Finer
Källor
Ho EY, et al. Teaching patients how to talk with biomedical providers about their complementary and alternative medicine use. Patient Educ Couns (2012), doi:10.1016/j.pec.2012.03.009
NCCAM Time to talk
Etiketter: attityd, bemötande, David Finer, interaktion, kommunikation, komplementär- och alternativmedicin, NCCAM, patientutbildning
[…] inte minst kring KAM, där vi tidigare pekat på behovet av en svensk motsvarighet till och den amerikanska kampanjen Time to Talk […]