Världens sjukdomsbörda består till 14 procent av psykisk ohälsa, oftast obehandlad, och krisen förvärras. Men vården skulle räcka till, om bara barfotabehandlare fick bidra, menade professor Vikram Patel på den nyligen avslutade 8:e internationella KAM-forskningskonferensen i London.
Vikram Patel är professor i internationell mental hälsa, en senior forskningsmedarbetare på välrenommerade London School of Hygiene and Tropical Medicine, samt en världskänd psykiater och aktivist inom området mental hälsa, särskilt i låginkomstländer.
Han har också skrivit boken ”Where There Is No Psychiatrist”, en handbok i mental hälsa för icke-specialiserade hälsoarbetare, som används i många utvecklingsländer.
Tänk utanför boxen
Psykiska och neurologiska störningar kan med fog kallas världens mest förbisedda hälsoproblem i låg – och medelinkomstländer – hur man än mäter det hela, enligt professor Patel.
Patel gav sin plenarföreläsning inom ramen för ICCMR 2013, den internationella konferensen om komplementär- och alternativmedicin (KAM). Han talade kring “KAM: s roll för nytänkande inom global psykisk hälsa” och uppmanade publiken att “tänka utanför boxen” vad gäller vem som ska betraktas som behandlare.
Han hänvisade till Världshälsoorganisationens uppmaning 2008 (i WHO: s så kallade Mental Health Gap Action Programme) att öka tillgången till psykiatrisk hälsovård i låg- och medelinkomstländer. Han hade dock en avvikande åsikt om den underliggande förutsättningen bakom initiativet.
Högst på dagordningen står att minska gapet mellan tillgång och efterfrågan på vård. Men det bygger på två felaktiga antaganden, att behandlingsalternativen bara kan förväntas komma från en enda medicinsk kunskapstradition, nämligen den biomedicinska, och att också utövarna enbart ska rekryteras från det hållet. Antalet biomedicinska behandlare kommer helt enkelt inte att räcka till så långt fram i tiden som man kan överblicka, menade Patel.
Enorm outnyttjad resurs
Istället beskriv han KAM-utövare – eller barfotabehandlare – som en “enorm outnyttjad resurs” för både konventionella och icke-konventionell vårdinsatser. De är 20 gånger fler än biomedicinska utövare och förmår också hantera lejonparten av psykisk ohälsa, ansåg han.
Brist på tillgång till vård beror delvis på att konventionella psykiatriska vårdgivare kommit att fjärma sig allt mer från de samhällen de ska betjäna.
Här har komplementär- och alternativmedicin två nyckelroller: att leverera evidensbaserade insater, som ofta ligger mer i linje med mottagarnas egen vardag, och att erbjuda andra behandlingsalternativ.
Samband med fattigdom
Patels huvudsakliga ansats inriktas på ojämlikhet i psykisk ohälsa, framför allt mellan rika och fattiga lander. Problemen är gigantiska med depression som en av de ledande diagnoserna och självmord som en av de främsta dödsorsakerna bland ungdomar.
Frågan om psykisk hälsa kan inte isoleras från andra frågor, förklarade Patel. Den är sammanvävd med fattigdom i en ond cirkel, och med hälsan i stort. Faktorer som upplevd otrygghet och hopplöshet, snabb social förändring och risker för våld och fysisk ohälsa kan förklara varför fattiga är mer sårbara för psykisk ohälsa.
– Det finns ingen hälsa utan psykisk hälsa, sade Patel, och gav sambandet mellan depression hos mödrar och spädbarnstillväxt som exempel.
Mödrahälsovård har också en stark koppling till mänskliga rättigheter.
– Människor med psykisk ohälsa diskrimineras, och deras grundläggande mänskliga rättigheter åsidosätts systematiskt. Några av de värsta exemplen på övergrepp sker mot dessa människor, inte sällan i låginkomstländers mentalsjukhus som lämnats kvar sedan kolonialtiden, sade Patel.
Integrativmodeller på väg
Det finns preliminär evidens som talar för att integrativa samverkansmodeller, som utvecklats inom vissa utvecklingsländer, kan erbjudas av icke-medicinska barfotabehandlare, sade Patel med hänvisning till depressionsbehandling i Uganda och Pakistan.
Historiskt sett finns också bevis för KAM-insatsers värde, särskilt inom ramen för inhemska eller traditionella ansatser till psykiska sjukdomar. Evidensbasen från kliniska prövningar – visserligen svagare inom KAM-området – stärks också för användningen av exempelvis yoga som enda metod eller i kombination med andra metoder.
Rikhaltig källa av örtmediciner
Några framtida möjligheter omfattar också att stärka evidensbasen, och ta tillvara de nya forskningsmedel och andra resurser som avsätts av länder som Sydafrika, Kina, Brasilien och USA. En del av detta handlar om att omdefiniera vilka som är hälsoarbetare, med hänsyn till kulturanpassade, traditionella system.
Patel nämnde att Bill och Melinda Gates forskningsstiftelse stöder möjligheter att förbättra tillgången till vård genom att ta med icke-konventionella behandlare i samarbete med den gängse hälso- och sjukvården.
Den rikhaltiga källan av örtmediciner, varav många traditionella, som använts vid psykisk sjukdom, utgör en outnyttjad resurs, som vi inte ens börjat använda än, avslutade han.
David Finer
